Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«•ra tinnes mellan regering och riksdag,
under en tidpunkt då h. maj:t konungens
vaoklande helsa gör det aå önskvärdt för
honom «rit få. tillbringa någon tid i lugn
för statsomsorger. Detta är ett allvarligt
Inge. och fyller många redliga medborgares
hjertan med bekymmer, hvilka lördagens
debatt långt ifrån bidragit att förskingra.
Frankrikes pånyttfödelse.
La Réforme intellectuelle et morale par Ernest
Etnan, Mera b re de 1’Institut. Paris 1872.
Pris 7 fr. 50 cent.
I. .
Genom den högre franska litteraturen
går för närvarande en rörelse af så
märklig beskaffenhet, att den förtjenar
uppmärksamhet och deltagande öfver allt der
det ännu lins qvar en smula [-s}elfbevarelse-instiokt,-] {+s}elfbevarelse-
instiokt,+} men framför allt i sådana länder
der rean ömmar for ett stort och i botten
ädelt folks lidanden, och der man varit
knnske allt för mycket van att
der-ifrån hemta förebilderna för sina politiska
inrättningar. Under hela det förflutna året
hafva författare sådana som Montegut,
La-veleye, Laboulaye och många flere uti de mest
ansedda franska tidskrifter och tidningar
anslagit en ton af djupt allvar och
natio-nel sjelfyröfning, hvilken för de stora
massorna, «ora vant sig vid det flacka
folksmickret, smakat synnerligt bittert och
blif-yit utropad såsom reaktionär, men som
efter allt hvad vi förstå i sin grundmening
är långt mera verkligt liberal än alla dessa
radikala doktriner sammanlagda, hvilkas
ohejdade diktatur Frankrike har att tacka
för sin närvarande förnedring.
Den tanke som genomgår hela denna
litteratur är ett tvifvel om riktigheten af
de grundsatser som verkade till
genomförandet af den första stora revolntioneu, och
som sedermera legat i botten på hvarje ny
omstörtning af det franska samhället. Det
är Rousseau som under suart ett
århundrade såsom våldsherskare styrt opinionen
i Frankrike, i det han lärde sina
landsmän att samhället för att förnyas måste
upprifvas i sina innersta grundvalar, och
de skarpsinnigaste tänkare, de mest
klarseende politici, de ädlaste
fosterlandsvänner, hafva under alla dessa långa år fåfängt
arbetat på att gifva tänkesätten en bättre
vändning, till. dess ljuset på $n gång gick
upp, under de gräsliga olyckor af hvilka
Frankrike på en gång blef hemsökt genom
det tysta kriget och det på detta omedel-
bart följande upproret af den parisiska
kommunen. Det börjar nu blifva
någorlunda klart, att den som förrådt Frankrike
icke är dess regering och dess generaler
ntan dess folk.
Bland dessa röster är Renan en af de
mäktigaste, kanske mest derföre att han
med det franska lynnets liflighet, qvickhet,
behag och hänförelse förenar alla dess
ytterligheter. Icke utan all rätt har man kallat
hans Vie de Jesus en roman, och det är icke
otan att han romantiserar litet, äfven när han
skrifver i politiska ämnen. Hvarje
skaldskap innebär i sig en anpart af denna
yrsel, hvilken af de gamla grekerna
kallades »den gudomliga galenskapen», och
Renan är en af dessa skriftställare som
tänka mer genom fantasien än genom
förståndet. Han säger sjelf i sitt företal till
denna bok, att den författare som har fått
på sin lott att säga olägliga sanningar
icke så litet erinrar om den vansinnige
joden, som kort före den heliga stadens
förstöring oupphörligt lopp omkring på
dess murar, ropande: »röster ifrån öster,
röster ifrån vester, röster från alla
himmelstrecken! Ve öfver Jerusalem, ve öfrer
templet!»
Det är icke alltid som sanningen
kommer på den lugna analysens väg, och det
fordrar kanske den inspirerade siarens
öf-vergående vansinne för att få de riktigt
djupa sanningarne i dagen. Liksom dåren
på Jerusalems murar såg hvad ingen af
de kloke för tillfallet ville begripa, så har
äfven Renan uttalat saker, hvilka för det
kallt pröfvande förståndet kunna synas lika
äfventyrliga som de utan tvifvel äro
upprörande för den nationella fåfängan, men
det finnes ändå deri så mycket som icke
kan vederläggas. För öfrigt är det icke
först nu som tänkande män i Frankrike
vågat tala offentligt om Frankrikes förfall:
PrevostrParadol gjorde det med kraft och
vältalighet, medan detta samhälle äunu stod
på höjden af sin skenbara herlighet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
