Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vissa näringsintressen för några
årtionden sedan ansågo det nödigt att söka
inverka på öfvertygelsen hos den tidens
statsmakter, skall man finna en raångd
retoriska vändningar, och en massa af
helt och hållet onödig
vältalighetsgran-låt, som står i en skarp kontrast med den
enkla matter-of-fact-meseign framställning
hvilken vi äro vana att träffa i
amerikanska och engelska aktstycken af liknande
beskaffenhet, och som allt för tydligt
förråder den tillkallade professionella
litteratörens hand. När köpmän, fabriksidkare
och andra bildade affärsmän, soro i
förflutna tider haft något att andraga hos
regeringeu eller rikets ständer, icke ansett
sig kunna umbära biträdet af skrifkunniga
vänners mera nppöfvade bevisningsförmåga,
må det väl ursäktas arbetaren, hvilken
ännu mera sällan än de nyssnämda
samhällsklasserna anväuder pennan för att
bringa sina angelägenheter inför tronen
eller allmänheten, funnit det vigtigt att
betjena sig af främmandes hjelp, för att
få sin bevisning så präktig och slående
som möjligt.
Petitionen, som är stäld direkt »till
Hans majestät konungen», börjar med en
redogörelse för innehållet af S 14
Riksdagsordningen» enligt hvilken »valrätt till
riksdagens Andra kammare tillkommer
endast den, hvilken eger fastighet till
taxeringsvärde af minst 1,000 eller arrenderar
fastighet till värde af minst 6,000, eller
ock skattar för minst 800 rdrs årlig
inkomst af kapital eller arbete». Derefter
heter det vidare:
Dessa bestämmelser synas oss innebära en
stor icke blott obillighet, utan äfven orättvisa
mot den allra största delen af landets
befolkning, ity att de otan något förnuftigt skäl
såsom vanbördig stämpla den samhällsmedlem,
hvilken icke * verkligheten eller på papperet
kan uppbringa sin årsinkomst till en viss
godtycklig, af den ekonomiska statistikens
uppgifter alldeles oberoende siffra. Lagstiftaren
har af någon oss obegriplig anledning liksom
velat konstatera, att den, hvilken, utan att
dock falla andra till last, kan och måste
tillfredsställa sina behof med ett mindre kapital,
ieke år lika god medborgare som den, hvilken
dertill béhöfver ett större.
Yi hafva tillåtit oss att kursivera några
af de uttryck som synas oss vara ämnade
att gälla såsom sjelfva kärnpunkterna i
bevisningen. Det är den juridiska rättvisan
som motionärerna tagit till hjelp, när de
icke funnit billighetsgrundsatsen tillräcklig.
De veta med sig att de äro lika goda, lika
ordningsälskande, i det allmännas väl lika
varmt intresserade, som alla öfriga
samhällsklasser, och vi äro ej de som bestrida
dem detta deras goda samvetes vitnesbörd.
Men om slutsatsen kunna vi icke vara
med, och detta torde väl förlåtas oss.
Hvad vill det säga att lagstiftningen
stämplar någon såsom vanbördigt Här bar
litteratörshanden påtagligen varit framme.
Ingen arbetare skattar sig sjelf eller skattas
af andra såsom mindre aktningsvärd än
hvar och en annan af samhällets
medlemmar, derföre att han icke på samhällets
styrelse utöfvar samma inflytande som
embets-mannen eller jordegaren. Vi böra icke heller
lemna oanmärkt, att hvar och en som
lem-nar direkt skatt till kommunen — och det
göra de allra flesta arbetare — redan har,
ehuru genom dobbelt indirekta val, tillfälle
att utöfva sitt inflytande på
sammansättningen af riksdagens Första kammare —
en sak som synes hafva undfallit
petitio-närerna, fastän deuna politiska befogenhet
icke af dem uppskattas till sitt rätta värde.
De hafva blifvit lärde af sina läromästare
att Första kammaren är en rysligt
aristokratisk inrättning, att den är full af
personer, som blott förtrycka folket ocb
utsuga dess krafter. Att sjelfständigheten
mot de maktegande under vissa
förhållanden, och särskild! i närvarande ögonblick,
då man ser besynnerliga fräudskaper
mellan dem som borde anses representera den
högsta odlingen och dem som i
verkligheten representera dess motsats, är stöire
i Företa kammaren än i den Andra, kan
naturligtvis icke falla i ögonen på andra
än dem som betrakta händelserna på
mycket nära håll. Vissa tidningar föra nu en
gång för alla det språket, som i några
maktpåliggande ögonblick vunnit
bekräftelse från de främsta platserna i kamrarne,
att det är Andra kammaren som
representerar »Svenska folket». Den företa
representerar i dessa persouers ögon endast
byråkratien, penningkistorna, och allt slags
förtryck.
Det är en annan invändning som vi
vänta oss, då vi erinrat den om politisk
rösträtt petitioneraude arbetaren att han deraf
redan är i åtnjutande. Han säger
nemli-gen att hans röst betyder alldeles för litet
vid tillsättningeu af de landstingsmän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
