Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadsfullmäktige, som utse ledamöterna i
Första kammaren. Han har sin rösträtt
der, men andra hafva en större än han, ty
menuiskans värde här i landet mätes,
enligt de ömkliga doktriner som en gång för
alla blifvit inpräglade i hans hjerna, endast
och allenast efter peuningvärdet. Hau har
rösträtt och yttranderätt i
kommunalstämman och i städernas primära
valkorporationer, men han begagnar den icke, ty
hans klass kan icke ännu beherska det
hela. Han vet icke att de mer än
tvetydiga män som lägga honom de bittraste
orden i munnen endast vänta på denna
efterlängtade tidpunkt, för att i sitt eget
intresse upphäfva sig till lians ledare och
förmyndare, liksom det skett i Frankrike,
i Nordamerikas Förenta Stater, och på
några andra ställen, der den allmänna
rösträtten lagt hela makten öfver samhället i
några förslagna och äregiriga demagogers
händer,. »Vårt namn är legio, ty vi äro
många» — detta vördnadsvärda uttryck har
i den moderna politiken fått en ganska
välbekant tillämpning. Ju flere millioner
som hafva delaktighet i lagstiftningen, desto
mera omöjligt blir det dem att med
sakkunskap och uppmärksamhet följa
samhällets företeelser, desto lättare följaktligen
för de personer som en gång lyckats vinna
deras öra att beherska deras öfvertygelser
och leda deras handlingar för sina egna,
mer eller mindre orena ändamål.
Från de politiska teorierna är det ioke
långt bort till de sociala, och
Stockholms-petitionärerua synas vilja visa, att de på
detta senare område äro lika väl
hemmastadda soro på det förra. Det heter
nem-ligen vidare:
Men hvem djerfves väl ntan sjelfförebråelse
påstå, att arbetaren, hvilken odlar jorden,
genombryter bergen eller i verkstäderna
förfärdigar indnstrien8 alster, är mindre förståndig,
redlig och fosterlandsälskande än
embetsman-nen, godsegaren, fabrikanten eller köpmannen,
hvilken oftast har slumpen och lyckan mera än
öfverlägsenheten att tacka för de ekonomiska
fördelar han eger eller synes ega.
Och vid frågan om att de större bidragen
till statskassan skulle göra den senare mera
berättigad att sköta statens ekonomi och stifta
dess lagar, så torde det vara nog att endast
erinra derom, att det egentligen är genom
arbetaren, som landets hela kapital frambringas,
fastän blott en obetydlig del deraf får af
honom användas till eget personligt bruk, samt
derom att han af denna mindre del dagligen
måste indirekt utbetala en ganska stor pro-
cent till bestridande af rikets gemensamma
utgifter.
Det är en älsklingstanke hos de franska
och tyska socialisterna, samt hos sådana
män som den svenska lagförbättraren »Nils
Nilsson, arbetskarl», att det endast är det
kroppsliga arbetet som frambringar det
nyttiga på jorden, att »embetsmannen,
godsegaren, fabrikanten eller köpmannen»
ingen ting annat äro än skadliga blodsugare,
som ockra på arbetarens svett och blod
samt i nesliga njutningar förslösa hvad
han åt dem förvärfvat. Vi hade förestält
oss, att hufvudstadens upplyste och
rättrådige arbetare icke alldeles saknat tillfälle
att iakttaga, huru vida det oftast är
slumpen och lyckan som bereder menniskor
ekonomiska fördelar, eller om det fordras
ihärdigt arbete, och de otroligaste
försakelser, för att grundlägga en solid och
varaktig förmögenhet. De borde hafva sett,
huru flyktig den välmakt är som endast är
slumpens eller den öfverdådiga
spekulationens verk, och för hvilken vi icke hysa
någon utomordentlig vördnad. De hafva
dagligen haft de lärorikaste tillfällen att
öfvertyga sig, huru de vackraste och mest
redbara fortuuer blifvit uppbygda af
sådana män som börjat med två tomma
händer. Vi skulle icke tro att de tusental
arbetare inom hufvudstaden som äro
sysselsatta med den kanske för närvarande högst
ersatta klassen af kroppsliga förrättningar
kan vara i okunnighet derom, att de
allmänt aktade och af dem sjelfva såsom
liberala och rättänkande husbönder offentligen
erkända industrichefer, på hvilkas
verkstäder de finna sitt uppehälle, börjat sin bana
såsom simpla kroppsarbetare och genom
egna förtjenster, icke genom slumpen eller
spekulationens hazardspel, höjt sig till den
ställning inom yrkesverlden som de nu
med så mycken heder innehafva.
Ått det är arbetet som frambragt alla
de nyttiga tingen, deri hafva petitionärerna
rätt, men de förglömma dervid två ganska
vigtiga omständigheter, hvilka vi skola
söka att återkalla i deras erinring.
För det första är icke allt det nyttiga
arbetet endast kroppsligt. Det vore illa
bevändt med åkerbruket och fabrikerna,
om icke intelligensen varit till hands för
att understödja de mekaniska
förrättnin-garne, om ingen vetenskap upplöst
jordarter ooh växtämnen i deras beståndsdelar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
