Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att med andens makt underlätta
plogmannens mödor och öka resultaten af hans
arbete, ingen mekanisk insigt funnits till
för att uppställa maskinerna, som spara
arbetarens muskler och gifva sysselsättning
åt hans andliga förmögenheter, ingen
for-trolighet med naturens innersta lif
framdragit i ljuset några af dess underbaraste
egenskaper, hvarigenom nya och billiga
rörelsekrafter blifvit tagna i menniskans
hand och beqväraligheter beredda åt det
dagliga lifvet, hvilka genom intelligensen
blifvit gjorda tillgängliga för de mest
anspråkslösa fömögenhetsvilkor. Det vore
illa bevändt med yrkesföretagsamheten och
arbetslönerna, om ingen administrativ
skicklighet droge försorg om anskaffandet af de
bästa och billigaste råämuena, de bästa
maskinerna, eller om sjelfva arbetets
utförande på det mest tillfredsställande sättet,
ingen klarsynt och insigtsrik
handelsspekulation vore på ständig utkik efter de
fördelaktigaste afsättningstillfallena för den
färdiga arbetsprodukten. Vi tala icke här
om alla de andliga förrättningar,
uppfostrarens och prestens, domarens och
polismannens, icke ens om läkarens, genom
hvilka arbetaren åtnjuter den omvårdnad
och trygghet till lif, egendom och helsa,
hvarför utan hans arbete skulle blifva
oftare stördt, mindre verksamt och
följaktligen ringare belönadt. Ar det nu
Stockholms arbetares mening, att ingen annan
än sådana som tillhöra deras egna leder
uträttar något af värde eller är berättigad
till någon ersättning för sina
ansträngningar?
Den andra saken som petitionärerna
synas hafva förgätit är hvem som förrättar
allt det arbete hvaraf det nyttiga på
jorden, eller med andra ord kapitalet, är en
frukt. Dagakarlen, som plöjer åkern, skulle
utan tvifvel af sina längre avancerade
bröder i städernas arbetareföreningar bringas
till insigt derora, att det är han som
frambringar all landets spanmål, liksom de
sjelfva frambringa fartygen på varfven,
metallerna uti gjuterierna, garnet och
väfna-derna i bomulls- och yllevarufabrikerna, de
mångfaldiga för det dagliga lifvets behof
oundgängliga artiklarne i de mekaniska
verkstäderna. Arbetaren säger med rätta
att det är arbetet som frambringar det
kapital hvarmed nytt arbete förlägges, men
hans falska vänner hafva af denna riktiga
princip dragit en slutsats, så falsk och
förrädisk, att hans enkla, hederliga och
oförvillade förstånd icke skulle hafva
kommit till den på egen hand. Denna
slutledning kan i korthet uppställas sålunda:
Arbetet är källan till allt det nyttiga;
jag arbetar: derför är det jag som
frambringar allt det nyttiga, och följaktligen
ensam är berättigad till besittningeu och
njutningen af allt det goda som genom
arbetet frambringas.
Detta resonnement är i hela sin
nakenhet den enda grunden till den socialistiska
och kommunistiska lärobygnaden, och vore
det sant, så vore Proudhon’s bekanta sats,
att egendomen är stöld, en gång för alla
ovedersägligen bevisad. Har arbetet
fram-bragt kapitalet, så kunde väl ingen ting
vara klarare än att arbetaren är kapitalets
enda rättmätiga egare, och hvar och en
annan som deri hade någon delaktighet
vore ingen ting annat än en skändlig tjuf,
som genom lagens hjelp, med våld, om
icke annan hjelp funnes, måste utdrifvas
ur sin orättfärdiga besittning.
Sofismeu beror på ett förbiseende af alla
dem som förut arbetat. Dagkarlen, som
plöjer jorden, har icke uppbrutit den från
vildmarken, icke afledt den bottensyra som
gjorde den tunga leran oförmögen att gifva
fruktbarhet åt det deri nedlagda
sädeskornet, icke med myllförande växtämnen
bemängt den torra sanden, som af sig sjelf
är oduglig att frambringa någon
växtlighet. Fabriksarbetaren som reglerar
maskinernas verksamhet har icke uttänkt deras
underbara hjulverk, icke brutit malmen af
hvilken de äro gjutna, icke utskurit
kuggarna, hvilka så behändigt gripa i
hvarandra, för att lätta hans mödor.
Spinnaren och väfvaren hafva icke hemtat sina
råämnen från aflägsna verldsdelar, icke
samlat de födoämnen som gifva honom hans
näring, icke frambragt de verktyg genom
hvilka hans händers verk blir kraftigare
och följaktligen bättre belönadt. Den
konst-fardige handtverkaren har icke gifvit sig
sjelf den undervisning hvarigenom han
blifvit hvad han är, och hvarigenom han blifvit
satt i tillfälle att vinna åt sig och de sina
en rikare godtgörelse för sina
förrättningar. Bakom den nu lefvande
arbetaregenerationen ligga oräkneliga rader af slägtleder,
hvilka utfört allt detta samlade arbete som
utgör våra dagars kapital.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
