- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
222

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blick på

Utom några speciella önskningar i
af-seende på några punkter uti de i går
försiggångna samfalda voteringarne, hafva vi
ej kunnat upptäcka något af vigt i den
moderata delen af pressen. De radikala bla*
den hafva deremot med myckeu vresighet
kastat sig öfver konstitutionsutskottets
förslag till ny tryckfrihetsförordning, och i
deras förkastelsedom instämmer en eller
annan publicist af andra meuingsnuanser,
som kanske tyckt sig finna publicistmötets
uttalande icke nog uppmärksamraadt af
utskottet.

De få förändringar konstitutionsutskottet
denna gång i följd af förra lagtima
riksdagens anmärkningar vidtagit i sitt förslag
af förlidet år, äro efter vår tanke i
allmänhet icke några förbättringar. Några
få sådana, i synnerhet i ordställningen,
finuas emellertid, hvilka icke böra förbises.
Sjelfva ramen till den nya lagen har af de
flesta moderat sinnade tidningar redan
förlidet år blifvit erkänd som ett ganska godt
arbete, ehuru en eller ett par särskilda
paragrafer då hos dem väckte uågra
betänkligheter.

Yi tala nu icke om dem som anse
qvar-staden helt och hållet böra borttagas.
Enligt de föreslagua bestämmelserna blifva
alla de verkliga olägenheter af den gamla
lageu afbjelpta, liksom alla de
föråldrade förbud mot förnekande af den
reua evangeliska läran o. s. v. blifvit
uteslutna, i följd af hvilka det är strängt
taget omöjligt att utan äfveutyr af orimliga
straff bringa satser inom det religiösa och
filosofiska området under offeutlig
diskussion. Att den nya lageu, i afseende på allt
hvad straffbestämmelser heter, är
ojemför-ligt mera liberal äu den nu varande, att
formen är klar och sammanhängande samt
språket tidsenligt, är förtjenster som redan
blifvit tillräckligt vitsordade, för att här
icke behöfva vidröras. En hufvudpunkt är
bestämmelserna om författares ansvarighet.
Utskottet har denna gång sökt åter-

föra dessa bestämmelser till närmare
öf-vereusstämmelse med hvad som är stad*
gadt i nu gällande
tryckfrihetsförordningen, derigenom att författaren endast
genom att å skriften hafva utsatt sitt
namn, eller anuorledes erkänt sig hafva

pressen.

den samma till tryck utlemnat, kan ställa*
till ansvar för dess innehåll. Härigenom
skyddas hans anonymitet, och tillfälle
öppnas för honom att kunua på annan
till-.räknelig person öfverlåta ansvaret för
publikationen, i fall han ieke vill sjelf bära

det. För vår del anse vi att det ligger
vida mindre vigt på sjelfva ordalagen i
denna paragraf än derpå att en riktig praxis
blir genast från börjau införd i
tillämpningen. Befiunes boktryckare afgifvit oriktig
uppgift om författare, ehuru den af den
tilltalade erkäuues, drabbar ansvaret
boktryckaren. Mellanmeningen om ett falskt
er-känuaude är berättigad, för att hindra ett
ansvaringssystera uuder ny form, men vi
tro’icke att den är af så genomgripaude vigt
för lagens tiliämpuiug, att den ej kau utan
fara borttagas, i fall derpå skulle yrkas.

Hvad som torde möta största
motsägelsen är utskottets medlingsförsök i
afseende på juryns sammansättning, då utskottet^
i stället för att jurymännen skulle i de
städer som icke lyda under landsting välja»
af stadsfullmäktige, såsom förlidet år var
föreslaget, nu i fråga sätter att de inom
dessa städer till val i Andra kammaren
berättigade personerna skulle först utse en
elektorskår af 25 personer, hvilken skulle
för staden verkställa det val som för
lauds-ticgsområde tillkommer landstinget. Denna
kompromiss torde i all sin välmeniug icke
komma att tillfredsställa någondera sidan^
hvarkeu deras som anse att
stadsfullmäktige äro fullt berättigade att icke
kränkas genom ett alldeles omotiveradt
misstroendevotum, då de i öfrigt i alla
afseeu-deu motsvara landstingsmännen, eller det
radikala partiets, som i stadsfullmäktige
endast ser »penniugemenuiskor» och
folkförtryckare, men som i den föreslagna
val-manskåreu troligen kommer att se blott en
ny upplaga af stadsfullmäktige. Skulle
kam-rarne för öfrigt blifva ense om lagens
au-tagande att bvila till nästa riksdag, men
icke kunna samsas om juryns
sammansättning, synes det oss ganska lämpligt att
tryckfrihetsnämden iinge tills vidare
bibehållas såsom den är; ty ehuru principvidrigt
det må vara att domare i brottmål välje»
till två tredjedelar af parterna, och den
egentliga domstolen har fullt i sin hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free