Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äonu icke blifvit införlifvad af de mäktiga
grannarne, vare sig till försvar för
området eller för att följa nationalitetsprincipen.
Då Bonaparte på sitt fälttåg 1797 träffade
på denna republik i fickformat (den har
endast 2 svenska mil i omkrets), fann han
en förströelse i att öfverhopa den med
smicker. Han skref till magistraten i San
Marino.
»Medborgaren Mége bar nnderrättat mig,
medborgare, om den intressanta tafla som er
lilla repnblik erbjudit bonom. Jag befaller att
medborgarne i San Marino skola fritagas från
kontributioner och respekteras till person ocb
egendom på hvilket ställe i franska
republikens stater som de må befinna sig.
Jag befaller general Sahuguet, som har sitt
högqvarter i Kimini, att öfverlemna åt eder
fyra fältstycken, som jag skänker eder i
republikens namn. Han skall likaledes lemna till
eder disposition tusen centner spanmål, som
skola tjena till att underhålla er republik
ända till skördetiden. Jag ber eder vara
förvissad, medborgare, att jag under alla
omständigheter skall bemöda mig,att gifva folket i
San Marino bevis på den aktning och den
utmärkta sympati jag hyser för det samma.
Bonaparte».
Det behöfver ej nämnas att Italien af
1860 har respekterat den lilla republiken,
hvars nio socknar sammanlagdt räkna 7,080
invånare (efter census af år 1865). Detta
lilla folk har, för att gå framåt, ej behöft
att vara fäst vid ett stort land. Det har
ett bibliotek, ett tafvelgalleri, ett
autiqvi-tetsmuseum. Ar 1860 har det grundlagt
en assistansinrättning; 1865 ett nytt
hospital. År 1868 kommo utländska
spekulanter och föreslogo dess regeriug att
upprätta ett spelhus på dess territorium. De
erbjödo för denna rättighet löjligt stora
summor. Regeringen afslog allt, och
landet förblef fattigt, men fritt ocb värdigt
sin frihet.
Konstitutionen i San Marino är ej
synnerligen nyraodig. Ett suveränt råd
(con-siglio principe), sammansatt af sextio
medlemmar, representerar folkets vilja; det är
detta som stiftar lagarne och utnämner den
verkställande makten. Af dessa sextio
rådsherrar äro tjugo adelsmän, tjugo borgare
och tjugo bönder. De utnämnas på
lifs-tid, och då en af dem dör, är det hans
öf-verlefvande embetsbröder och ej folket som
ntnämna hans efterträdare. Man ser att
detta råd icke är utan sin likhet med
Svenska akademien och de franska Fyratios
samfund.
Den verkställande makten är anförtrodd
åt två konsuler (capitani reggenti), båda
ansvariga och utnämda för sex månader.
Den ene har att göra med
stadsbefolkningens angelägenheter, den andre med
landt-befolkuingens. Slutligen är rättvisan
anförtrodd åt tvenne domare, hvilka man
låter komma utifrån (liksom podestå i
forna tider), och som man behåller i tre
år. Man låter äfven komma utifrån sex
karabinierer (vi skulle kalla dem
gendarmer), hvilka äro betrodda med att
upprätthålla ordningen: det är således åt
främlingar som de svåra eller obehagliga
funktionerna anförtros. San Marino har äfven
sin strafflag, redigerad af hr Zupetta.
Denna, som ej blifvit antagen utan
korrektioner, innehåller naturligtvis
dödsstraffets afskaffande, men äfven upphäfvande af
landsförvisningsstraffet. Bland andra
laghandlingar gifves det också en förteckning
på helgdagarne. Utom söudagarne fins det
sextioåtta sådana, helgade antingen åt
fosterländska minnen eller åt det ena eller
andra helgonet. Detta gör årligen hundratrettio
dagar af obligatorisk lätja. San Marino
är ett mycket religiöst land. Man gifter
sig endast med prestvigsel; man
testemen-terar sina egodelar åt hvem man vill;
fideikommisser äro fullkomligt allmänna, och
qvinnorna behandlas som underlägsna
varelser. I allt detta är San Marino barn
af ett annat århundrade än spelhusens.
Vi komma nu till budgeten.
Omkostna-naderna för sjelfva styrelsen eller, om man så
vill, civillistan, gå till 5,400 francs, rättvisan
6,000, armén 8,200, finanserna (deri
iu-begripen räntan på statsskulden) 6,500»
allmänna helsovården 4,800, offentliga
un-dervisuingen 6,600 fr. mindre än
krigsbudgeten, här som öfver allt. Allmänna
arbetena kosta deremot 20,000 francs,
industrien, handeln och posterna 1,900 fraucs;
den allmänna välgörenheten, hvilket är det
katolska uttrycket för fattigvården, 3,600
francs. Religionsvården som ej är
betungande, fordrar endast 1,000 francs. Hela
budgeten gör således endast 64,000 francs.
Men vi måste anmärka att flere af dessa
siffror icke angifva de verkliga utgifterna
och baseras på förhoppningar om en
framtida ekonomi. Mau tänker också öka
inkomsterna, så att mau kan egna 10,000
francs åt undervisningen och 40,000 åt
allmänna arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
