Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. sin vandring, om det hade varit tvärs
öf-ver verldshafvet.
Vi hafva för icke länge sedan sjelfva
i en af hufvudstadens kyrkor bort denna för*
klaring på underverket. Hade den i måoga
afseenden högt begåfvade talaren inskränkt
sig till behandlingen af den evangeliska
tanken, och visat trons sanna egenskap att
i andlig mening försätta berg, ledt sina
åhörares uppmärksamhet på de otaliga
exempel de dagligen hafva för ögonen derpå
att allt stort, godt och rent i verlden är ett
verk af tro och förtröstan, att derförutan
äfven den bäst organiserade vilja förlamas,
att det är »dessa små» i verldslig mening,
de svage, okunnige och fattige, som i alla
tider utöfvat de stora kärleksverken; med
ett ord, om han andligen dömt hvad som
endast borde andligen dömas, då hade hans
föredrag utan all fråga frambragt hela den
gripande verkan hvarpå det var anlagdt.
Men kasuistiken kom fram för att söka
förklara på ett naturligt sätt hvad som endast
andligen kan och bör förklaras, och
bevisningen var förfelad. Vi misskänna icke den
aktningsvärda afsigten att försona den
religiösa tron med resultaten af den moderna
naturforskningen, men vi äro öfvertygade
att försöket hvarken är möjligt eller
behöf-ligt. Barnet vil! icke resonnera, och den
som andligen taladt vill förblifva vid sin
barndoms åskådningar och öfvertygelser har
rätt att deri icke blifva rubbad, emedan
han då förlorar sitt sinnes ro och
spänstigheten i sin handlingskraft. För dem åter
som genom studier och tankevanor blifvit
förda till föreställningen om naturlagarnes
orubblighet lärer all sådan ackommodation
vara oantaglig, och allt försök till
sammanjämkning är förspildt. Bäst således att i
detta som i andra afseenden följa
förmaningen i evangeliet, att gifva kejsaren hvad
kejsaren tillhörer och Gudi hvad Gudi
tillhörer.
För utvecklingen af det religiösa
medvetandet i en tid som vår, med dess många
och starka meningsbrytningar och dess
ännu oförsonade motsatser mellan fantasi
och erfarenhet, är det af vigt att ingen
hederlig mening undertryckes genom ett
våldsamt och öfvermodigt opinionstyranni,
ty om något annat tyranni kan lyckligtvis
icke längre blifva fråga. Men äfven detta
är en makt, och hätskheten mot olika
tänkande är ingalunda mindre derför att de
materiella vapnen äro af lagen vridna or
de kämpandes händer; förkättringen
fort-gir, och partierna fortfara att uppsticka
sina små fanor, »upplysningens» eller »det
andliga sinnets», hvilka ömsesidigt bränna
hvarandra på hatets bål, liksc/hi i förflutna
tider. Det är en gammal erfarenhet att
den praktiska fördragsam heten år större än
den teoretiska, att låghet, trångsinne och
lastbarhet tolereras i politiken, i det
sociala och enskilda lifvet, der oskadiiga och
oftast hederliga meningar fördömas och
förföljas såsom hedendom och kätteri.
För det utvidgande af synfältet i andliga
saker som gör raenniskorna i verklig
mening fördragsamma är ingen ting nyttigare
än ett sorgfälligt studium af främmande
religionsformer. Det har blifvit anmärkt
att ingenstädes är enigheten mellan
protestanter och katoliker större än vid sådana
universitet som hafva en särskild teologisk
fakultet för hvardera bekännelsen; det
händer vid dem icke så sällan, att den
lutherska fakulteten har att prisbelöna insända
täflingsskrifter, som komma från katolska
författare, och omvändt. Den ton af hög
tolerans som gör sig gällande inom den
mest bildade delen af presterskapet i
Holland och England ar icke osannolikt en
följd af bekantskapen med främmande
reli-gionsbekännelser i aflägsna länder, som
med dessa riken stå i politiskt
sammanhang, och det torde icke vara för mycket
sagdt, att den nära kännedom oro de gamla
orientaliska religion ssystemen som i
England varit följden af dess suveränitet öfver
Indien varit den anglikanska kyrkan till
en icke ringa nytta.
En märkvärdig inblick i uppkomsten af
myter, dogmer och kyrkliga organisationer
gifver oss en nyligen utgifven uppsats om
det religiösa tillståndet i den ostindiska
provinsen Berar, af A C. Lyall, hvari man
tydligen kan se att ett religionssystem icke
är nåigot stillastående eller en gång för alla
frambragt, utan någon ting som utvecklar
sig, växer och förvissnar, liksom alla
mensk-liga inrättningar. Den skildring författaren
uppdrager af speoielt indiska tillstånd har
äfven den fördelen att liksom -i en
spegelbild samla allt hvad man redan sedan lång
tid har sig bfkant om de etnografiska
förhållandenas sammanhang med de religiösa
bekännelserna. Man kan efter företeelserna
inom den stora asiatiska kontinenten ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
