Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hans förföljelser. Den ouppfostrade
fantasien är blott allt för benägen att till*
skrifva ett öfvernaturligt ursprung, eller
Åtminstone en öfvernaturlig begäfning, åt
sådana personer .bvilkas ovanligare
egenskaper eller hårdare pröfniugar på ett slående
sätt falla i ögonen. Efter döden omgifves
sådana menniskors minne med en beundran*
som efter hand öfvergår till formlig
dyrkan, och dagligen uppresas i Indien nya
tempel åt detta slags helgon. Det var
icke länge sedan en afliden prinsessa af
Jaypoor-dynastien sålunda upphöjdes till
skyddshelgon för en af sekterna i det
mellersta Indien. Hennes anhängare berättade
att bon på ett underbart sätt försvunnit
från jorden och blifvit uppslukad i ett
bergskref; detta var nog för att ställa
henne i en omedelbar beröring med de
öf-vernaturliga makterna och omgifva hennes
minne med ett helgouskimmer.
Denna händelse återför naturligt tanken
på den klassiska ålderdomen. I alla tider
har fromheten trott sig i ovanligare
lef-nadsöden se ett bevis på gudomens
ingripande, och deras föremål har blifvit
be-traktadt med en helig vördnad. Om en
yngling i Indien, såsom någon gång lärer
hända, träffas af slag midt i sin
bröllops-procession, dyrkas han under namn af en
Dulha deo, »olyckans gud». Den grekiska
sagan har flere exempel, Adonis,
Ganyrae-des och Hylas, derpå att sorg öfver älskade
anförvandter varit ett tillräckligt motiv att
bekläda dem med gudomlig rang, och
seden är utan tvifvel mycket äldre, efter h vad
9alomo berättar oss (Vishetsboken XIV, 15):
»Ty en fader, då han sörjde och gret för
sin sons skull, den han för bittida mist
hade, lät han göra honom ett beläte och
begynte nu hålla honom, som en död
men-niska var, för en gud och stiftade för sina
tjenare en gudstjenst och offer». Huru
mycket menskligare är ej denna vidskepelse,
hvarigenom under tidernas lopp en
afgu-disk vana utvecklade sig till eu lag, än
den fasans vidskepelse som än i dag i kristna
länder med sin skräck omgifver de dödas
hviloställen.
Den engelska författare som vi
ofvan-före citerat har anfört några exempel på
fetischdyrkan, som hafva besynnerliga
motstycken i gamla europeiska traditioner.
Djuren hafva stundem i folkföreställuingen
en känsla af gudomlig ingifvelse; när jettar
och troll ofredade våra nykristnade förfader
vid deras kyrkobygnader, hittade de på det
rådet att spänna ett par oxar för en drög
som bar grundstenen, låta dem vandra hvart
de behagade, och der de stannade anlades
templet. Geten i Berar är ett heligt djur:
hou har den egenheten att stundom
öfver-fallas af en darrning, hvilken anses såsom
ett tecken på en gudomlig vidrörelse. När
grannar i norra Indien gräla om en
egogräns, taga de en get, släppa henne lös och
låta henne fritt vandra omkring p& fältet
i fråga. Der darrningen inträffar uppsätta
de råmärkena, och tvisten är sliten genom
. hvad de anse för ett gudomligt domsspråk.
De liflösa fetischerna hafva i synnerhet
sin helgd i sådana trakter af Indien dit
den brahminska kulten icke trängt. Stenar
och andra naturföremål af en mindre
vanlig form äro för dessa naturbarn
uppenbarelser af högre makter: en klippvägg, som
har de grdfva konturerna af ett
mennisko-ansigte, en rullsten, som ligger ensam på
en slätt, en kalkhäll med fosilier, med ett
ord, allt som på ett utomordentligt sätt
tilltalar inbillningskrafteu, blir föremål för
beuudran och tillbedjan. I några delar af
Europa tillskrifvas sådana groteska
naturföremål djcfvulens skaparekraft, i synnerhet
i sådana som först varit bebodda af kelter,
men äfven i England finnas många sådana
naturlekar, som blifvit hedrade med
afgrunds-furstens namn, Djefvulens Snurra vid
Stanton, hans dam nära Brighton, hans språng
i Surrey, hans punschbål i Sussex o. s. v.
Djefvulsbryggan på S:t Gothardsvägen har
europeisk ryktbarhet. Vattnet och elden äro
ännu fetischer i Indien, liksom de varit
det i Europa, och den gamla seden, som
ännu fins qvar i en eller annan af våra
aflägsnare landsorter, att med en knifs
nedstickande i jorden binda Necken första
gången mau badar om våren, är ett minne af
en sådan forntida fetischdyrkan. Huru de
simplaste naturföremål någon gång få makt
med inbillningen, derom lemnar oss Lyall
ett öfverraskande vitnesbörd, i det han
berättar oss om en högt begåfvad och
ganska väl uppfostrad officer vid ett
hinduregemente, som, ehuru han tror på ett enda
allsmäktigt gudomsväsende, dagligen egnar
flere timmars mycket omständlig dyrkan åt
fem små runda kiselstenar. Trädens
dyrkan har en större utbildning i Indien,
liksom den haft i Europa; deras högresta växt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
