- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
256

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dentligt undervisas, sft sakna de nästan
menskliga egenskaper och specielt allt som
der infattas under namnet sinne- eller
hjer-telag. De blifva annars lätt egensinniga,
undsinta och hämdgiriga, till och med emot
sina välgörare, hviika de pfibörda allt ondt,
emedan de icke förstå dem. Ja,
direktören för institutet för döfstumma i
Munchen har till och med påstått att
ouppfostrade döfstumme alldeles icke hafva något
;begrepp om skilnaden mellan mitt och ditt,
eller att de äro födda tjufvar. Hvem kan
väl då undra öfver att också detta slags
olycklige under århundraden blifvit
vanskötta genom sina närmastes oklokhet,
likgiltighet och egoism?

Omsider har man dock kommit så långt
att uppmärksamheten blifvit väckt på alla
dessa och liknande olycklige, bvilkas öde
så väsentligt beror på den hjelp de få
af andra.

I alla civiliserade länder linnes det nu
-särskilda både offentliga och privata
anstalter, hvari de sinnessjuke erkännas för
hvad de äro, hvarest de således behandlas
såsom verkligt sjuke och till och med
behandlas väl, så att ett flertal af dem
åter-gifves åt samhället som helbregda.

Likaledes lins det nu institut, hvari så
väl blinde som döfstumme blifva så väl
uppfostrade och få en så god undervisning,
att de kanna nära sig sjelfva med både
andlig och kroppslig sysselsättning, utan
■att falla sina medmenniskor till börda.*

I Norge är undervisningen för de
döfstumme bragt till en sådan fullkorolighet
att två döfstumme 1871 kunde dimitteras
till universitetett hvarest de begge med
bästa vitsord afiade studentexamen. Detta
har redan väckt uppseende i Tyskland och
är otroligt i Frankrike och England,
hvarest man ända intill allra sista tiden har
velat bestrida möjligheten af att lära
döfstumme att tala och att se hvad andra tala.

Också är det nu gjordt mycket för att
straffAngame icke skola behandlas hårdare
än nödvändigt är. Nästan öfver allt hafva
regeringarne inrättat ändamålsenliga
fängelser och sörjt för undervisning och
uppfostran under strafftiden, samt så vidt
möjligt är sökt förebygga att fångarnes
helsa lider mera än efter förhållandena är
oundgängligen nödvändigt. Enskilda
personer hafva också varmt tagit sig an
straff-fångarne, i synnerhet efter befrielsen, då

de hafva så svårt att återfå det förlorade
förtroendet, så att de kunna få arbete.

Men, dess värre, blott allt för mycket
af hvad som så uträttas för alla dessa och
liknande bjelplösa olycklige har sin grund
endast i en af tillfälliga omständigheter
frambragt ögonblicklig stämning, hvilken
såsom en uppbrusande passion för en
kort tid har gripit mängden och derefter
så småningom afavalnat.

Skall det blifva någon pålitlig kontinuitet
i dessa lyckliga förhållanden, eller uppnås
säkerhet för att allt det goda man velat
göra mot sina lidande medmenniskor
verkligen också blifver varaktigt, måste landets
regering alltid gå i spetsen och beständigt
gifva hela folket, ända ned till de allra
okunnigaste, full upplysning om hvad som
är gjordt, huru det är gjordt och hvad som
närmast återstår att göra, för att icke
samma lidanden under tidernas lopp skola falla
på tnsenden emot de enskilde, hviika
blifvit hjelpta genom ögonblickets uppbrusande
fåfänga eller modesjuka.

Det måste uppväckas en varaktig och
kraftig verksambetsande hos de olyckliges
familjer och vänner, som hvar för sig skulle
i smått både begynna och sluta allt hvad
som sålunda uträttas af staten i stort.

(Forts.)

1 nnehdll: Sid.

Arméfr&gan vid 1872 ärs riksdag . . . 241.

Modern vidskepelse................... 247.

Blick pä pressen......................25S.

Strödda underrättelser:

Pligterna mot lidande medmenniskor 256.

Anmälan.

Prenumeration å Samtiden kan ske på
postkontoren, hos bokhandlarne och i
Stockholm på utdelningsställena för tidningar.
Priset för helt år 10 rdr, halft år 5 rdr
50 öre och för qvartal 3 rdr, postarvodet
för landsortsprenumeranter inberäknadt.
OBS. Alla meddelanden rörande
Veckoskriften ställas till Expeditionen
af Samtiden, N:o 28 Norra
Smedjegatan, kontoret 1 tr. upp.

Stockholm, tryckt hos A. L. Norman, 1872.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free