Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blytunga utåt sidorna; stegrar sig
vindens häftighet än mer, så lyfter sig såsom
en slöja af snökristaller och lägger sig
tryckande på andedrägten; och visar sig i
söder en hvit båge, eller berg och mark
antaga en violett färgton, då är det
tecken till snöstormens annalkande, och då
är det bäst att slå upp sitt tält på stället.
Under vanliga förhållauden sker detta
dagligen vid skymningens inträdande. Med
snÖ8kof]arne uppkastas i största hast eu
grop, och på botten af denna upprättas
den nomadiska boningen, så att de på
sidorna rundt der omkring uppresta
snöblocken utgöra skärmar mot vinden, och der
draget är som starkast, uppreser man för
samma ändamål äfven släden på ända.
Sedan ordnar man på tältets botten
sof-säcken; hvar och eu framtager hvad han
för natten nödvändigt behöfver, kocken
stoppar kitteln full med snöklimpar och
upptänder tranlampan derunder; derpå
utdelas lifsmedelsrationen för aftonen.
Under tideu måste man springa och slå med
arroarne för att hålla sig varm och med
handens värme försöka upptina skägget, som
sammanfru8it till en enda isklump, för att
den icke skall smälta under natten i
tältet och genomdränka kläderna. Det
samma sker under tältet med strumporna,
hvilka sedan läggas på bröstet för att
torkas vid kroppsvärmen.
Våra svenska polarresande bruka mindre
sofsäckar, antingen för hvarje särskild
person, eller för högst två eller tre till
samman. Tyskarne hade blott en enda för
hela sällskapet, och denna var så knapt
tilltagen, att invånarne fingo ligga
ordentligen packade på hvarandra. Medan
aftonmåltiden tillredes vid tranlampan, kryper
sooieteten in i säcken och väntar der
tåligt på serveringen. Först om en timme
har snön smält, och en annan åtgår för
kokningen. Glupska som vilddjur sluka de
så hett som möjligt de knapphändigt
tillmätta portionerna, och hvad som återstår
af hunger och törst får sömnen döfva, om
han vill inställa sig. Men ofta är detta
icke händelsen, och man längtar efter
morgonen, för att till omvexling åter få spänna
sig för släden.
Under tillredningen af måltiden fyller
sig tältet till den grad med vattenånga,
att man bldtt med största svårighet kan
urskilja sin närmaste granne, och hvarje
vinddrag som intränger dit iu
åstadkommer ett verkligt snöfall. Naturligtvis slår
vattenångan såsom rimfrost ned på de kalla
täckena och kläderna, så att all ting är
ordentligen öfverdraget med isbark. Under
kokuingen stiger temperaturen till + 3
eller 4 grader Celsius, men detta räcker
icke länge, och snart är det åter 16 eller
20 grader under fryspunkten, så att ehuru
samtliga invånarne i sofsäcken så att säga
bilda eu enda treflig och kärleksfull klump,
och ömsesidigt värma hvarandra, blifver
ändå kylan fram emot morgonen ganska
känbar. Ingen kan nu sofva vidare: alla
hacka tänderna af kölden. Och sedan
bvil-ken angenäm attitud! Det är för
trängselns skull icke möjligt att ligga annat än
på sidan, och packade som de äro, blir
det ett .enhälligt knot, om någon enda
skulle råka att röra något litet på sig.
Nu har ej kamroarpigan råkat bädda bättre
än att ett stelfruset veck blifvit outslaget
i botten på sofsäcken, och den som får
sin plats der midt öfver ligger såsom på
brädkanter, utan att kunna ändra ställning,
Andedrägten kondenserar sig på
tältväg-garne öfver ansigtet till långa snöväfvar,
hvilka vid den minsta rörelse falla ned
öfver de sofvande. Till och med tänderna
i munnen kallna till den grad att de
kännas kylande såsom ispiggar.
Och nu kan man tänka sig att
suöstor-men varar flere dagar igenom. Så länge
orkanen fortfar kan ingen utan lifsfara
lemua tältet: då uppnår tältlefvernets
elände sin höjdpunkt. Den fina snön tränger
oupphörligt liksom mjöldammet i en sigt
genom tältets väggar och lägger sig i hvita
tjocka lager öfver sofsäcken och de deri
inneslutna f&ngarne. Mot alla dessa
lidanden gifs det blott ett botemedel,
undergif-venhet och 1 ålamod. I en dåsighet som
gränsar till fånighet tillbringar man två
eller tre dagar, men värst af allt är att
mau hela tiden igenom måste fasta, ty
ra-tionerna äro mycket noga beräknade, och
dessa dagar af nödtvungen hvila äro
förlorade för resan. För öfrigt äro alla
lifs-medd frusna till is; skinkan flyger under
yxau i klingande bitar, och smörstycken
kan man bära i västfickan lika beqvämt
som kopparslantar.
Den vanliga uppbrottstiden är klockan
5 på morgonen. Då serveras kaffe, men
deu styrkande dryckens värme förgår, när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
