Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma mättas med det iskalla pulver hvari
brödet förvandlat sig uoder sackarnes
af-och p&lassning. Det tager mycken tid att
befria kläderna fr&n is, och stöflarne måste
man söka upptina med häuderna. En och
annan rifver sig med snö i ausigtet för
att uppfriska ögonen och härda sig mot
kölden; annat slags tvättning förbjuder
vattenbristen, och tyskarne mena att man
dervid måste förfrysa händerna. Detta är
förmodligen deras smak, och den har
in-geu ratt att klandra. Svenskarne hafva af
naturen en större kärlek för renlighet, och
professor Nordenskiöld har berättat oss, att
han och hans sällskap under de förra
resorna utan olägenhet kunnat afkläda sig
helt och hållet i fria luften vid 0 graders
temperatur och taga en hastig
öfverskölj-ning, som efter långt umbärande af bad
har något utomordentligt uppfriskande.
Men man måste taga sig mycket väl till
vara att icke kläderna blifva våta, ty då
frysa de genast till is, och de som bära
helt skägg äro till följe af den varma
an-dedrägtens kondensation ständigt omgifna
kring haka och läppar af glittrande
isblommor.
Sålunda vandrade de tyska matroserna
veckor i ända genom trakter som aldrig
till förene varit trampade af menniskofot.
Den 12 april öfverföllos de af en snöstorm,
som höll dem tre dagar fångna i deras tält,
under hvilken tid de nästan icke vågade
röra det knappa proviantförrådet. Men
de hade också inga renar att slagta, såsom
våra landsmän, och de synas äfven i andra
afseenden hafva varit illa rustade.
Utan utomordentligt lyckliga
tillfälligheter skulle återresan hafva blifvit ganska
kritisk, men händelsen skickade i
karavanens vag två moskusöxar och en ståtlig
björn, hvarförutan de äfven hade den lyckan
att träffa på några sälgarter, som förökade
deras bränsleförråd. För att spara spriten
hade de vant sig att förtära sitt vildbråd
rått, hvalross, säl, ren, björn och
moskus-oxe; det högre näringsvärdet fick
öfver-vinna transmaken; man sönderhögg med
yxan de i kitteln sammaufrusua
öfverlef-vorna af den sista soppan, och förtärde
styckena såsom en läckerhet ofvanpå det
frusna björnistret eller hvalrosspäcket.
I slutet af april stod solen blott en kort
tid af dygnet under horisonten, och
sällskapet ombytte derföre sin lefnadsordniug,
så att de h vilade om dagarne och
marscherade om nätterna, med undantag af
sjelfva midnattstimmen, under hvars
strängaste kyla de höllo en kort rast uuder
tältet.
Kort efter midnatt uppgick solen öfver
de matt violetta bergkarainarue, klipporna
glödde och snöfälten skiftade i rosenrÖdt,
öfver hvilka vinden jagade täta snöslöjor,
som genom belysningen af den lågt
stående solen liknade en böljande, flod af smält
is, och de långa blåa skuggorna af de
vandrande männen rörde sig framåt i afmätt
takt, en anblick och ett arbete för
fördömda, säger berättaren, hvilket Dante
säkert skulle hafva skildrat i sitt Helvete,
om den store florentinaren haft någon
bekantskap med denna del af jorden.
Når hr Nordenskiöld och hans raska
skara en gång återkommer från sin djerfva
vinterfärd i polarnejderna, hoppas vi få höra
dem berätta om sina äfventyr med bättre
lynne än dessa den höga germaniska
civilisationens söner, hvilka äfven under sin
högsta vetenskapliga inspiration aldrig
upphörde att känna saknaden af Rindfleisch
och Gemtise. De klaga oupphörligt att de
under jagten efter upptäckter småningom
ned-sjönko till ett trappsteg af kultur som
närmade sig eskimåernas, äfven dei^i att sinnet
för renlighet led en betänklig förslappning.
Eedan efter några veckor aftogo krafterna
i hög grad, och det oaktadt måste
ratio-nerna afknappas, under det att den med
hvarje dag aftagande slädlasten tycktes för
de kraftlösa kännas nästan tyngre än förut.
Den nattliga förkylningen, den genom
dålig och otillräcklig föda störda
matsmältningen, alstrade oupphörligt illamående
och förstämning. Genom förtärandet af
födan nästan kokhet blef tungan uppbränd
och full af bulnader; den beständiga
vex-lingen mellan fuktighet och kyla gjorde
lera-marne ömma och såriga; genom bristen på
ombyte hängde kläderna i slarfvor på
kroppen, och bela sällskapet gick i trasiga
strumpor. Till den qväljande hungern
sällade sig sömnsjuka, af hvilken många
öf-verväldigades till den grad att de drogo
släden i halfvaket tillstånd och med
tillslutna ögon, eller under de korta
hvilostun-derna straxt fölio sofvande till marken.
Naturligtvis måste de genast uppväckas,
ty eljest hade de aldrig rest sig igen.
Dediti gomno ciboque, begifna på sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
