Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas fjorton dagar före den vanliga tiden,
ehuru sedermera denna förhoppning visade
sig vara illusorisk. En sådan anordning,
hvarigenom de fyra af grundlagen
tillmätta månaderna må kunna förkortas till
tre, eller i värsta fall till tre och en half,
hörer emellertid till de berättigade
önsk-ningarne, och detta önskningsmål bör icke
heller vara oupphinneligt, om blott
mo-tionsväsendet behörigen inskränkes och det
mellan båda kamrarne bildar sig
sammanhang, som gör det möjligt att på förhand
träffa öfverenskommelser om arbetsplanen
och om de ämnen som anses företrädesvis
böra sysselsätta hvarje riksmötes
uppmärksamhet. De förnuftigare hafva nemligen
mer och mer börjat inse, huru orimligt det
är att hvarje år aå att säga revidera hela
samhällsskicket, och huru nödvändigt, om
man vill uträtta något, att hvarje gång
utvälja några få hufvudföremål, på hvilka
arbetet kan koncentreras. Men de gamla
vauor-na äro icke så lätta att utrota, och dertill
kommer den stora omständlighet i det
muntliga föredraget som ännu alltid
tolereras. Vi tro emellertid att
diskussious-protokollen för denna riksdag blifva
mindre omfåugsrika än de föregående åreus,
och utskotten hafva efterhand gripit sig an
med att hänvisa till andra tillgängliga
handlingar, hvarigenom deras betänkanden och
utlåtanden kunnat skrifvas kortare äu förr,
utan minsta skada för behandlingens
grundlighet.
Sådant är ungefar vårt intryck af det nu
tilländagångna riksmötet. Det kuude hafva
varit vida bättre, men också mycket sämre.
En korrespondent till landsortspressen har
yttrat att ingen kan beräkna huru
mycket ondt tvisten om mantalspenningarne
åstadkommit, och detta är sant nog, men
ingen kan* heller med tillförsigt beräkna,
för huru mycket anuat ondt denna i sig
ajelf temligen onda fråga varit en afledare.
Liksom en häftigare tillstötande sjukdom j
häfver långsammare och lindrigare åkom- 1
mor, så har frågan om roantalspenniugarne
uppslukat och tillintetgjort flere smärre,
men hvar för sig ganska förargliga träto*
frön. Måttet var fullt, och det skulle en
gång flöda öfver, lika godt af hvilkeu
anledning. Den eller de ledare som gjort
smekandet af den stora mängdens
fördomar och okuunighet till underlag för sitt
välde skola aldrig mer lyckas åter uppföra
samma sorgliga skådespel, och det kau hända
att behandliugen af mautalspenningarne blir
eu vändpunkt i Andra kammarens lif. Yid
en stor, om ock fredlig social revolution,
såsom represeutatiousförändringen, sättes
ett lugnt vatteu i en plötslig rörelse, och
många grumliga beståndsdelar komma då
med ens upp pä ytan. I följd af
allmogens djnpt ingrodda misstro mot den så
kallade herreklasseu är det de förslaguaste
hufvudena som företrädesvis vinna
förtroendet, meu ej alltid de renaste
karakterer-na, och »poliskheteu» väger tungt i
vågskålen till eu börjau. Det är en stor
san-uing, som en gång uttalades af eu äunu
lefvandc f. d. folkrepresentant, då hau
yttrade: »Om folk i allmänhet visste huru
för-döradt bra det lönar sig att vara ärlig,
skulle ingen täuka på att vara oärlig.»
Meu det fordrar en icke ringa grad af
uppfostran för att fullt begripa och behjerta
den, och att följa öfvertygelser, gruudade
på en utreduing af ämnet, i stället för att
vid voteringarne bliudt följa eu partifaua.
Vi hoppas emellertid att den nya
riksdagen nu genomgått sin mest kritiska period,
och att de i höst stundande valen till
Andra kammareu skola gifva stöd åt denna
vår förhoppning. Måtte den ofvan
omtalade tillstöten den 1 maj och de små
skandaler i afseende på bergverkstiouden samt
ett litet anslag för arbeteua i
Riksgälds-kontoret den hade i sitt följe, likna en af
dessa obehagliga men nyttiga operationer
af uatureu, som aflägsua sjelfva
sjukdoms-ämnet och inleda tillfriskningeu.
Hjernans förrättningar.
»Hvar sitter själen?» Denna gamla fråga,
som tänkare och uaturkunnige framkastat
snart sagdt från den tid menniskor först
började tänka och aktgifva, är icke så få-
fäng som det vid första ögonkastet kunde
synas. Det åns tidpunkter i forskningens
historia, då menniskorna måste släppa
åtskilliga föreställningar, hvilka genom många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
