Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förrättningar». För vårt ändamål är
det tillräckligt att anmärka, att det är på
viviseklionens väg, genom borttagandet af
organiska delar, som mau kommit till de
nu varande iusigterna i dessa hemlighets*
fulla förrättuingar.
Fysiologen nöjer sig med att genom af*
sigtligt tillfogade skador på någon del af
hjernau framkalla en lokal paralysi, som
uppbäfver viljaus förmåga att verka på
vissa rörelseorganer; bau kan äfven, genom
störande af jemvigten mellan hjeruans olika
förrättningar, upphäfva de medvetna
rörelsernas frihet. Det är på detta sätt
experi-mentören, genom att såra nervrötterna
på vissa punkter af lilla hjeruans yta, kan
komma ett djur att gå framåt, till baka,
eller i cirkel, eller liksom en suurra vända
sig omkring sin egen kroppsaxel. Djurets
vilja förblifver qvar, men det har förlorat
makten att bestämma sina rörelser: oaktadt
alla viljeansträngningar går det blindt i
den riktning som den tillfogade orgauiska
skadan bestämmer. Patologerna hafva
anmärkt otaliga företeelser af detta slag hos
menuiskor. Ett angrepp på nervrötterna
åstadkommer den snurrande rörelsen både
hos menuiskor och-djur; andra sjuka kunde
endast gå rakt fram. Genom en grym
ödets ironi kunde en hederlig gammal
general, som lidit en sådan skada i
hufvu-det, endast gå baklänges. Den fråu
hjer-uan utgående viljan verkar således icke
direkt på rörelseorganen utan på
underordnade nervcentrer, som under full
fysiologisk jemvigt äro osjelfständiga.
Det fins en annan, ännu mera graulaga
experimenteringsmetod, som består deri att
man i blodet införer särskilda giftämnen, som
äro beräknade att verka på de auatomiska
beståndsdelarne i organen, hvilka man lem*
nar på sin plats och oförstörda. På detta
sätt kan man tillintetgöra eu och en af
egenskaperna bos vissa nerv- och
hjern-beståndsdelar, på samma sätt som man
äfven isolerar audra organiska
beståndsdelar i blodet eller musklerna. Så t. ex.
upphäfva de vanliga döfningsmedlen
medvetandet och medföia känslolöshet, men
lem-na rörelseförmågan i full frihet. Deremot
lemuar det bekanta giftet curare, som
till-redes af kräkbärsväxten — Strychnos
toxi-fera — viljau och förnimmelsen i fred men
upphäfver rörelseförmågan; andra gifter
upphäfva musklernas förmåga af samman-
dragniug; kolsyrau förstör blodkuloruas
syrsättningsförmåga, utan att på minsta
sätt inverka på nerv- och hjerusubstansen,
o. s. v. Såsom vi se, äro hjernan och de
företeelser för hvilka hon är säte på denna
analytiska försöksväg lika lätt åtkomliga
som någon af organismens öfriga delar.
Slutligen fins det ett tredje experiment,
som på visst sätt förenar den fysiologiska
analysen och syntesen, och hvilket Bernard
kallar att experimentera genom
redintegration, eller återgifvande åt ett organ af dess
föregående förrättningar. Då man
borttager hjernan hos de lägre djuren, blifver
detta organs förrättning naturligtvis
undertryckt; men den sega lifskraften hos dessa
djur tillåter organet att återbilda sig, och
i den måu detta sker, återvända äfven dess
förrättningar. Samma erfarenhet lyckas
nå-gou gång äfveu med högre djur, till
exempel foglar, hos hvilka intelligensen är
mycket mera utvecklad. Om man borttager
hjernloberna på en dufva, förlorar hon i
ögonblicket medvetandet och förmågan att
söka sin föda, men hon kan blifva vid lif,
om man insprutar föda i heunes mun,
emedan matsmältuingförrättningarne äro
ostörda, så länge de särskildt dithörande
organen lemnas utan åverkan. Efter hand
återbildar sig hjernan med sina särskilda
anatomiska beståndsdelar, och i samma mån
ser man huru djuret återfår bruket af siua
sinnen och sina instinkter. Här är
experimentet fullständigt, på en gång analys och
syntes af lifsverksaraheten, efter som med
den småningom fortgående förstörelsen af
de särskilda hjerndelarne följt
upphäfvan-det af dess motsvarande förrättningar, och
med det successiva återställandet af dessa
samma delar följt återställandet af deras
förrättningar. Vi behöfva icke tillägga, att
samma sak inträffar med alla öfriga delar
af kroppen som hafva förmåga att återväxa.
De sjukdomar som äro följder af
naturliga rubbningar- i lifsverksaraheten, i stället
för att framkallas af den experimeuterande
banden, affektera hjernan enligt patologiens
allmänna lagar, det vill säga de att gifva
upphof till oordniugar i funktionerna, hvilka
alltid stå i direkt förhållande till skadans
beskaffenhet och läge. Vid sinuesrubhniug
förekomma de mest omvexlande former af
själsoorduingar, hvilka äro en grufva af
öfverraskande iakttagelser för fysiologer och
tänkare, men alla de olika formerna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
