Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligen kan finnas kos en
parlaments-majoritet, ock utan kvilken all regering
endast blir ett månghöfdadt tyranni.
Innan vi gå vidare, synes det oss
angeläget att med n&gorlnnda fullstäodighet
redogöra för de motiv som bestämde
norska regeringen att afstvrka konungens
sanktion på storthingets beslut om tillträde för
statsrådets medlemmar till dess
förhandlingar. Sjelfva Indstillingen med tillhörande
vota är ett högst vidlyftigt aktstycke, som
upptager mer än tre hela nummer af
»De-partements-Tideude». Vi förbigå hela den
historiska reciten såsom öfverflödig för vårt
ändamål, och fästa oss endast vid några
af hufvudpunkterna i Justitsdepartementets
resonnemeut.
Till en början erinras dervid, att sedan
snkcn sist var föremål för storthingets
behandling äro 24 år förflutna, under hvilkeu
tid dels grundlagen sjelf undergått
förändringar, särdeles genom 1869 års
stadgande om de årliga storthingsmötena, dels
de politiska förhållandena i allmänhet
förändrat sig, dels slutligen en större politisk
erfareuhct blifvit förvärfvad så väl inom
Norge som annorstädes. Frågan blir då
den, om det är klokt att så hastigt
vidtaga ytterligare förändringar, och om ett
beslut i det förevarande ämnet utan
vidare förutsättning nu mera är
tillfyllest-görande, eller om det icke måste åtföljas
af andra grundlagsförändringar, för att icke
verka störande på andra, först i senare
tider uppkomna konstitutionella förhållanden
och för att åstadkomma allt det dermed
afsedda gagnet.
Departementet öfvergår nu till en
betraktelse öfver sammanhanget mellan denna
fråga och de årliga storthingsmötena. När
regeringen 1863 väckte förslaget derom,
lade den i synnerhet vigt på att
sammanträdena icke derigenom skulle blifva i
någon väsentlig mån förlängda, och uttalade
i sammanhang dermed deu förväntan, att
bestämmelsen i 8 80 Grundloven skulle
från båda statsmakternas sida uppfattas
såsom ett tillkännagifvande att storthingets
årliga sammanvaro under vanliga
förhållanden icke borde utsträckas öfver tre
månader. Då departementet således antager att
represeutationens årliga sammanvaro bör
vara underkastad en fast begränsning,
finner det, efter hvad erfarenheten sedermera
ådagalagt, önskligare att den uvssnärada
grundlagsparagrafen uttryckligen angåfve
det tidmått som för representationens
normala arbete kunde anses tillräckligt, och
stödjer denna önskan på bestämmelserna i
den svenska riksdagsordningen, med dess
fixerade tid och för alla händelser fast
bestämda arvodesbelopp, hvilka anses hafva
på ett tillfredsställande sätt bestått
erfarenhetens pröfning. Statsrådeus deltagande i
förhandlingarne skulle ej kupna aflöpa utan
deras utdragande på tiden, och särdeles
svår skulle dessa embetsmäus ställ niug
blifva, i den händelsen regeringen måste
afböja eu begärd prolongation. De skulle
förlora inflytande i andra afseenden, om de
nödgades försvara kronans åtgöranden i
sådan syftning, och följden skulle, om också
icke utan motsträfvighet § regeringen sida,
blifva den samma som öfver allt
annorstädes under liknande förhållaudeu, att
kronan så småningom skulle nödgas bortgifva
det heune i Grundlovens g 80 förbehållna
prerogativet.
En annan fråga, som varit stäld i
förbindelse med sakeu om statsrådens
deltagande i storthingsförhandliugarne, är den,
huru vida icke i sammanhang dermed bör
inrymmas rätt åt regeringen att, i händelse
af betydligare skiljaktighet med
representationen, upplösa storthinget och påbjuda nya
val, i likhet med hvad som är händelsen i
alla andra konstitutionella länder, der
regeringens medlemmar deltaga i
nationalförsamlingens öfverläggningar. Departementet
kan icke lemna denna fråga ur räkningen,
och dess nu varaude chef kan icke biträda
hvad samma departement förut uttalat oin
denna sak, då den för öfrigt icke var satt
i sammanhang med frågau om årliga
stor-thing, i synnerhet icke den anmärkningeu,
att rätten att upplösa folkrepresentationen
och påbjuda nya val skulle stå mindre väl
till samman med och göras öfverflödig af
det suspensiva veto, ty en upplösning af
thinget skulle aldrig komma i fråga, om
detta veto kunde anväudas, utan förbehållas
sådana fall då antingen regeringens
framställningar i angelägenheter som deu
an-såge af vigt blifvit afslagua, eller konungen
önskade tillmötesgå eller afvärja beslut med
afseende på undanrödjandet af eu
rådgif-varepersonal, hvilken han förmenade vara
i åtnjutande af laudets förtroende.
Redau för längre tid till baka hade
förslag blifvit väckta om borttagande af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
