Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
budet i 8 62 Grundloven mot statsråds
väljande till ledamöter af storthinget, och
att valfrihet skulle ega rum utan afseende
på bostadsorten. Äfven bestämmelsen i
Grundlovens 8 12, att medlemmar af
stor-thinget icke få kallas att vid
utomordentliga tillfällen taga plats i statsrådet, behöfde
underkastas en revision, och det förtjenar
anmärkas, att den svenska
riksdagsordningen funnit öfvervägande skäl att bereda
statsrådets medlemmar tillträde till
kam-rarne såsom deras valda led möter.
Slutligen anföres, att då 8 80
Grundloven stadgar konungens antagande eller
förkastande af storthingets beslut änuu
iu-nan tbinget åtskiljes, så är denna
grundlagsbestämmelse i hög grad oegentlig och
hinderlig, äfven under närvarande
forhållanden, i synnerhet i fråga om
lagbestämmelser som blifvit beslutade de sista
da-garne under sessionen, och, då konungen
icke vistas i landet, alldeles orimlig, om
statsråden skulle deltaga i förhandlingarne
och sålunda kunna omedelbart ställas till
räkenskap för en tillrådd eller afstyrkt
sanktionsvägrau, och det synes
departementet önskvärdt att terminen för konungens
beslut kunde, i likhet med hvad 8 87
svenska regeringsformen stadgar, utsträckas till
nästa sammanträde af folkrepresentationen.
Vid omnämnandet af de
grundlagsförändringar som synas stå i närmaste
sammanhang med frågan om statsrådens
tillträde till storthiugets förhandlingar, har
departementet icke kunnat förbigå den som
synes erbjuda det bästa betryggandet för
uppnående af det åsyftade ändamålet,
nem-ligen upprättandet af ett tvåkammare-, i
i stället för det enkammaresystem, på
hvilket den nu varande representationen är
bygd, ehuru väl departementet finner det ur
flere synpunkter kunna dragas i tvifvelsmål,
huru vida man med nytta kau tänka på en
sådan ombildning.
Utom dessa saker, som måste blifva
föremål för öfvervägande, nämner
departementet äfven behofvet af lättnad eller biträde
vid uppfyllandet af de administrativa
åligganden som för närvarande hvila på
statsråden, samt lagbestämda pensioner vid deras
afgång från embetet. Det har varit sagdt
att allt detta skulle kunna viunas senare
och efter hand, när blott hufvudfrågan för
ögonblicket blifvit afgjord efter storthingets
önskan, men häri kan departementet icke j
instämma, ty allt söm hörer till att betinga
eller modifiera en påtänkt ny institutions
karakter och verkningar, eller att afböjä
menliga följder, bör införas samtidigt med
den samma. »För öfrigt», heter det vidare,
»har den utöfvande makten en skyldighet
mot folket att på en gång förklara,
hvib-ka förändringar i grundlagen och hvilkä
andra anordningar hon anser nödvändiga
och ändamålsenliga, när statsråden skola
erhålla tillträde till storthinget, och hvad
gruudlagsförändringarne angår, kan det dess
utom ur ingen synpunkt anses tjeuligt att
de komina styckevis, ty ett ståndigt
fortsatt lappande på grundlagen år motsatsen
till det godt år».
På denna grund tillstyrker
departementet att konungen ville för närvarande vägra
siu sanktion och regeringen erhålla kongi,
maj;ts nådiga uppdrag att till 1874 års
storthing, sedan nya val egt rum,
inkomma med nytt förslag till sammanhängande,
grundlagsförändringar i ofvan autydda
syfte. Deri instämde, utom statsrådet
Fal–sen, Stang, Manthey och Helliesen;
stats–råden Broch, Riddervold och Vogt anförde
afvikande meniugar, och Broch aflät
samma dag en slrifvelse till statsrådet Stang
med anmodan att tillkänuagifva för konun-^
gen och norska statsrådsafdeluingen i
Stockholm att han, i den händelse att sanktion
vägrades till det föreliggande beslutet, skulle
anse för siu pligt att nedlägga sitt
förtroendeuppdrag såsom konungens rådgifvare.
Statsrådet Broch börjar sitt särskilda
vo-tum med en underdånig tillstyrkan af
sank-tiou. Det är hans öfvertygelse att
statsrådens uteslutande ur storthinget beröfvar
regeringen dess ledande inflytande,
förlamar dess verksamhet och gör att
samhällets framsteg på statsstyrelseus väg blifva
tillfälliga och planlösa. Regeringen kan
aldrig göra sina åsigter gällande, ty en
,skriftlig framställning verkar ingen ting i
jemförelse mrd en muntlig, som omfattar
alla synpunkter, kan möta alla möjliga
inkast och upplysa alls möjliga missförstånd.
Pressen är ett medel att verka på
öfver-tygelserna som ej kan begagnas af
statsråden; muntliga samtal med
komité-ordfö-randena äro otillräckliga och förenade med!
olägenheter. Skall konungamakten i
längden bevara den inflytelse på statsstyrelsen
soro efter den konstitutionella monarkiens
princip tillkommer den, måste dess ansva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
