Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rige rådgifvare hafva tillträde till den
ge-mensamma stridsplats der de ensamt
kunna möta organen för folkraeningen ooh i
öppen kamp förfäkta konungamaktens
åskåd-ning. De mi till sina skriftliga
framställningar kunna lägga ordets vigt och den
öfverbevisningens makt för hvilkeu endast
det muntliga ordet kan biifva ett
fullständigt uttryck.
Dessa grunder äro icke nya: de hafva
sedan 50 år varit förfäktade af regeringen
och af Norges mest framstående statsmän.
De hafv* icke förlorat i vigt derföre att
de nu blifvit upptagna af den sidas mun
som förr betraktade dem med misstro. De
framträda med sin största styrka i allt som
rörer beskattning och bevillning, Iivari
besluten ofta fattas på grund af amenderaent,
hvarigeuom stora principfrågor
undaudra-gas allt yttrande af regeringen, hvarigenom
åter regeringens anseende ■ lider ansenligt
afbräck. Man skall i längden söka
maktens källa icke i den från ledningen
uteslutna regeringen, utan endast hos de
ledande männen inom storthinget, och till
och med de underordnade
erobetsmyndig-heterna skola ofta biifva frestade att gå
den raka vägen till de sbnare. Exempel
derpå saknas ej nu, och de skola förökas i
antal med beskattuings- och
bevillnings-rättens tilltagande vigt för
samfundsväsen-det i dess helhet.
Särdeles vigtigt äc ett sådant
meningsutbyte mellan regering och
folkrepresentanter i fråga om försvarsväsendet, som hr
Broek anser i Norge befinna sig på eu för
upprätthållandet af dess sjelfständighet
oroväckande svag ståndpunkt. Det är ej krafter
som fela, om de blott rätt användas, och
det är regeringens medlemmar som måste
utveckla nödvändigheten af en ny
arméorganisation. Om regeringen nu, då detta
biträde erbjudes, vägrar mottaga det, skall
det uppfattas såsom ett erkännande af dess
egen svaghet, medan utsigterna att erhålla
en tillfredsställande anordning af
försvarsväsendet väsentligen försvagas. Deraf
också Brochs beslut att nedlägga sitt erabete,
om sanktionen vägras.
Bådgifvarne och storthingsmännen vinna
i duglighet om förslaget antages, och
konungamaktens valfrihet i .afseende på dess
rådgifvare blir utsträckt. Det statsråd som
icke förut varit ledamot af thinget kan icke
senare förvärfva den erfarenhet och dug-
lighet som deltagandet i de
parlamentariska förfiandlingarne skänker, och han känner
ofta saknaden deraf. Det blir genom
forändringen mindre nödväudigt ån förut att
taga statsråden ur storthinget.
För partibildning och deraf härflytande
majoritetsregering är ingeu fara ien
nationalrepresentation så sammansatt som den
norska. Det nu rådande isoleriugssystemet
mellan regering och folkombud uppfostrar
icke statsmän; oratoriska förmågor äro
umbärliga, men ej så omdöme ocb insigter.
Konungamaktens inflytande lider i läugden
på att allt för mycket sakna statsmän i
sin omgifning. Detta behof tilltager mer
och mer i mån af samhällets utveckling.
Orofarbetet i organisalionsväg är gjordt,
men nu komma de svåraste åliggandena
för en regering, att föra samhället framåt
på det moderna statslifvets bana.
Denjis-niug och agitation som visar sig öfverallt
är ett tecken till statens starka utveckling.
De personer vid hvilka symptomerna af
denna jäsning knyta sig äro dess verktyg,
icke dess ursprung, ehuru deras inflytande
kan vara ganska stort; för regeringeu blir
det en tvingande omständighet att gent
emot deras ledning icke stå stilla eller
passiv, och hon måste, om hon ej vill
försaka allt anseende och inflytande, söka leda
och handla äfven å sin sida.
Det är saknaden af en sådan ledning midt
i representasionen, hvilken endast en
rege-riug kan gifva. som nu i stor skala gjort
sig märkbar i storthinget, och åt
ändringsförslaget förskaffat det stora parti som det
nu efter så många behaudlingar ändtligen
erhållit. Genom att godkänna det kan
konungamakten sätta sig i besittning af den
konstitutionella ledning som eljest skall
glida ur dess händer, men hvilken, om den
bevaras, skall förekomma de ofruktbara
strider som nu utan nytta uppslita
samhället, och åt det samma förvärfva det
frnkt-bargörande nederslag hvartill jäsningen
innehåller grundämueu. Landets både
materiella och andliga intressen kräfva det;
försvarsväseudet kräfver det. De öfriga
grundlagsförändringarne stå i i ute t
oupplösligt sammanhang med denna fråga. Att
sammanbinda sådana stora frågor med
andra, som icke komma deu vid, är icke
något godt medel att få dem lösta. Den
simpla och naturliga utvägen är att taga
hvarje sak för sig. Förhandlingärnes of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
