Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-Lutherska Tryckeriföreningen och
redigerad af J. O. Enander».
Det skulle icke sakna intresse att hafva
en allmän öfversigt af den svenska pressen
i de Nordamerikanska fristaterna, hvilken
ar ganska betydlig; men vi 6ga ingen
möjlighet dertill, åtminstone för det
närvarande. Det är endast enstaka nummer vi
sett af n&gra öfriga blad, af hvilka ett par,
i anseende pä ton och hållning, synas oss
lemna åtskilligt öfrigt att önska.
»Hemlandet» är en moderat-republikansk
organ och den är redigerad med mycken
omsorg, särdeles hvad behandlingen af
svenska språket angår. Den innehåller
mycket utförliga underrättelser från det
gamla hemlandet och meddelar ofta längre
uppsatser ur de svenska tidskrifterna. En
regelbunden korrespondeus från Stockholm,
som uppnått jemt sitt hundrade nummer,
meddelar löpande underrättelser om
riksdagsförhandlingarna och annat af
allmännare intresse. Sådana angelägenheter som
närmast angår kyrkan och religionsvården
intaga ett framstående rum, utan att
tidningen derför har någon pietistisk bismak.
En notis i ett af de sista numren, om
planen för en ny nordisk litteraturtidning
som kommer att kallas De förenta
sta-tema, och till hvilken författare af svensk,
norsk och dansk härkomst skola hvar på
sitt språk lemna bidrag, visar att den
fosterländska odlingens intressen äfven i det
nya hemlandet med värme omfattas af våra
utvandrare.
I några af de skånska tidningarna
föregår en häftig polemik om grufstadgan och
inmutningsrätten till stenkolsfyndigheter.
Det radikala Eslöfsbladet Framåt, som nyss
fulländat sin första årgång, innehåller en
utförlig artikel i ämnet, hvari, efter några
utdrag ur grufstadgan i hvad som rörer
inmutares och jordegares ömsesidiga
skyldigheter och rättigheter, bemötas de
invändningar som blifvit gjorda mot dessa
storartade spekulationer med mutsedlar.
»Vi fråga», heter det, »huru personer som
användt 10 år af sin lefnad och en half
million lånta penningar, utan hvilka
mödor och uppoffringar livarken Kropps
aktiebolag eller något annat bolag kommit till
stånd, skulle kunnat erhålla sina utkastade
kapital till baka, utan genom
inmutningar-nas realiserande äfven till utländingar, då
det icke gerna var tänkbart att för
rörelsen intreaeera tillräckliga svenska kapital».
Helsingborgs Tidning, som ställer sig mera
på jordegarnes ståndpunkt, har deremot
anmärkt, att när personer, som på gruud
af hittills gällande författning inmutat och
voro i besittning af flere tusen tunland
jord — nemligen utmfil — sälja dessa för
en half million eller mera, så får den
verklige jordegaren väl ingå till hälften i ett
bolag, som redan baserar sig nära 2
millioner, men han får derför icke, såsom från
motsidan varit yttradt, »sätta sig ned till
ett dukadt bord för att äta, medan
inmu-taren är den som ensam bnrit mödorna,
omsorgerna och utgifterna», utan hans rol
blir snarare den att se på, huru andra äta.
För en »risk» af några hundra rdr i
mut-sedelslösen kunna skördas lika många hundra
tusen, och hvad »mödorna» angår, hafva de
knappast varit värda att tala om. — Vi
torde en annan gång återkomma till
sten-kolsfrågan. Så vidt vi nu kunna döma,
synas jordegarne icke hafva varit fullt
medvetna om sina rättigheter; de redbara
gruf-affärerna hafva väl icke heller gjort dem
några olägenheter, men den
spekulations-svindel af den utsträckning som redan gjort
sig gällande i Skåne och som hotade att
sträcka sig äfven till Halland, är i och
för sig ett ondt, för hvilken det var hög
tid att gränser blefvo satta.
Atkenceum, den lilla tidskriften för de
frivilliga föreningarne vid läroverken,
fortsätter sin obemärkta men ganska
aktningsvärda tillvaro. Vi hafva i de
senaste numrorna bland annat funnit en rätt
god uppsats »Om purism, hvars
hufvud-sats är denna: undvik så vidt möjligt
är att begagna sådana ord hvilka icke äro
med språket fullt införlifvade, och sky ej
att i stället för ett främmande begagna ett
nybildadt svenskt endast det är fullt
begripligt samt till tanke och form riktigt.
Deraf följer att tekniska ord och uttryck
måste hemtas från främmande källor, så
länge ej folit erkända inhemska finiias;
meu mer än genom valet af främmande
ord syndas genom användandet af rent
osvenska vändningar: skandinavismen har
skänkt oss en massa af danskhet;
godtköps-öfversättningar af franska, tyska och
engelska romaner hafva också ansenligt bidragit
till förbistringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
