Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda underrättelser.
Kristendomen i Japan.
(Forts, från n:o 22).
Den protest som i ögonblicket afgafs af
den amerikanska ministern, franska chargé
d’affaires och de öfriga makternas
diplomatiska ombod hade åtminstone den verkan
att regeringen förklarade sig vilja utan
vil-kor frigifva samtliga f&ngarne, men hon
förklarade sig p& samma gäng ur stånd
att medgifva fri religionsöfning. Såsom skäl
dertill uppgaf hon att det mot
kristendomen fientliga partiet i landet var ganska
starkt, och att hon icke vågade göra de
japanska presterna till sina vedersakare.
Emellertid förtjena äfven de europeiska
kolonisternas åsigter i detta afseende att
göra sig hörda. Många af dem ställa sig
uteslutande på rättens ståndpunkt, och låta,
i trots af sitt fulla personliga deltagande
för jesuitfaderna och de inhemska kristne,
icke leda sig af sin känsla. De säga att
det är stridande mot de japanska
stats-lagarne att vara kristne, och så länge denna
lagstiftning är gällande, kan hos
regeringen ingen ting uträttas till fördel för de
kristne. Dess utom hafva, om dessa
japaner först nu blifvit omvända och döpte,
traktaterna blifvit kränkta af de europeiska
makternas undersåtar, och regeringen har
då full rätt att deröfver anföra besvär hos
dessa makters diplomatiska representanter
och fordra missionärernas aflägsnande. Det
enda som kunde göras vore att dessa
sändebud gemensamt vände sig till den
japanska regeringen och bådo henne att
påbjuda allmän religionsfrihet, men detta kan
svårligen ske, emedan japanska regeringen
väl vet, att flere af dessa makter hemma
hos sig motsätta sig religionsfrihetens
införande. De store köpmännen frukta också
för de politiska förvecklingar som skulle
uppkomma i landet i fall kristendomen der
vunne en större utbredning och trädde i
en öppen strid med statsregeringen. De
säga förmodligen icke utan all rätt att en
sådan revolution skulle förstöra all handel,
hvilken redan ligger temligen’ mycket nere;
de citera biskopens af Naugasaki ord, att
de japanska kristne redan skola veta att dö,
och de yrka på jesuiternas utvisande, för
att förekomma fridsstörande uppträden.
Ehuru den japanska regeringen icke full-
komligt uppfylde det löfte den 1867 gaf
om samtliga fångarnes frigifvande utan
qvarhöll i fängelse några af cheferna för
de kristna bvarne, oroade hon icke vidare
de inhemska kristne, till dess Mikado 1868
öfvertog regeringen. Men då började man
åter förfara emot dem på det strängaste.
Ett edikt förnyade förbudet mot »den
af-akyvärda kristna religionen» och utfäste
belöningar för dem som angåfvo hemliga
kristne. Några veckor senare, den 6 juni
1868, utkom en annan förordning,
hvar-igenom 4,100 infödda kristne dömdes till
deportation och hårdt arbete, om de icke
afsvuro sin tro. Enligt andra meddelande
blefvo 150 sådana personer dränkta. 1
synnerhet förfors med hårdhet mot de kristne
på Gotto-öarne; 1869 kastades flere af dem
i fängelse. I början undskylde sig
regeringen med politiska bevekelsegrunder, ocb
de protesterande främmande konsulerna
be-gynte hoppas att den nya regeringen skulle
öfva mildhet, hvilket hon flere gånger
lof-vade. De blefvo derföre icke litet
öfver-raskade, då plötsligen i januari 1870
den underrättelsen kom till Nangasaki att
nya dekret utkommit som anbefalde
verkställande af den förut hotade
landsförvisningen, och att invånarne i flere byar
verkligen blifvit deporterade. Den engelska
konsuln och hans kolleger gjorde
invändningar men förgäfves. Regeringen hade
s& väl träffat sina mått och steg att förr
än man i Yokohama erhöll underrättelse
om hvad som tilldrog sig i Nangasaki,
hade de japanska embetsmännen bringat
kungörelsen i verkställighet, och 3,000
kristne, män, qvinnor och barn, hade i
små partier blifvit deporterade och
fördelade i de hedniska provinserna.
Då efter de sista politiska oroligheterna
Japan ändtligen erhöll en konstitutionel
styrelseform, kom äfven den religiösa
frågan på tal i den nedre kammaren, men
blott en enda deputerad af 211 vågade
försvara religionsfrihetens grundsats, och alla
de öfriga förklarade enhälligt kristendomen
för statsfientlig. Emellertid förkastades
med 176 röster mot 44 ett framstäldt
förslag att med pinliga straff tvinga de
af-fall ne att återgå till någon af de tre
landa-religionerna. Till grund för debatten öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
