- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1872 /
422

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

girighet, utan, en ny Aristides, går i
frivillig landsflykt för att icke bringa friheten
i fara. Allt detta ar möjligt men icke
sannolikt: det har aldrig skett förut.
Sanuo-likare är att den gamla vägen beträdes, de
röda taga makten, de sociala frågorna dyka
upp, maktlystna demagoger öfverbjuda
hvarandra i vilda planer, och reaktionen är
färdig. Hela den ordningsälskande
befolkningen ser sig om efter en frälsare,—och
diktaturen framgår ännu en gång ur den
röda republiken.

I hvilken form denna kommer, och huru
länge ett rent envälde kan bära sig, vore
fåfängt att nu söka förutsäga: att en
sådan jernhård despotism som Napoleons icke
kan länge ega bestånd, torde vara
sjelf-klart, och då kan> turen komma till en
kon-stitutionel monarki. Men det fordras icke
särdeles framtidsblick för att Ivifla om
möjligheten af en monarkisk restauration i detta
Ögonblick, innan ännu republiken blifvit på
allvar försökt. Yi tro också icke att
nå-gou af de tre nu varande monarkiska
kandidaterna gör sig särdeles förhoppningar,
och ett konungadöme under någon
främmande dynasti, t. ex. en Coburgsk prins,
eller under en infödd fransman, en Tbiers,
Gam betta eller Mac Mahon, är en
fullkom-komlig orimlighet. Grefven af Chambord
har den fördelen att representera en
grundsats, och det hade kanske varit en
möjlighet för hans anhängare att få honom med
en svag majoritet utropad i Bordeaux, om
han varit aldrig så litet känd, tagit någon
del i Frankrikes öden, uppsatt några
regementen under kriget, eller skänkt några
tiotal millioner för att förkorta den tyska
ockupationen ; men han har gjort intet af allt
detta, och de som veta något om honom
betrakta honom helt enkelt som en
forn-lemning. De orleanska prinsarne hafva den
stora fördelen framför honom att vara kända
såsom raska och dugliga soldater och
sjömän, eller såsom begåfvade författare, som
tänkt öfver samhällsangelägenheter och äro
den nyare tidens män. Men så länge en
representant af den äldre grenen lefver, har
den orleanska familjen inga andra anspråk
än dem som härflyta från nationens fria
val. Ludvig Filip nöjde sig med att regera
på detta vilkor, och hans son kan icke
uppställa några andra fordringar, så vida
han icke vill till fördel för familjens
öfver-hufvud afsäga sig sina anspråk på trouen

i och offentligt förklara att han ieke vill
: mottaga kronan så länge hertigen af
Cham-I bord lefver, men han har icke gjort
j något steg i sådan riktning, och det är klart
att hans farbröder måste p& det
allvarligaste derifrån afhålla honom. Grefven af
Paris befinner sig derföre i en svår ställning;
hau måste antingen göra sig till direkt
arftagare af det hatade bourbonska namnet
eller Hksom Napoleon underkasta sig den
allmänna valrättens afgöraude, hvilket är
förnekandet af legitimiteten.

Vi hafva bland de tre pretendenterna
gömt kejsar Napoleon till sist. Han synes
väl icke för ögonblicket hafva stora
utsig-ter, och vi hafva nyss läst i svenska
tidningar, att han skall hafva så godt som
frånträdt sina anspråk till fördel för den
öfriga monarkismeu. Yi vilja icke säga
att detta är en krigslist, ehurif ett sådant
antagande icke behöfde sakna skäl för sig,
men vi älska ej att se somliga personer
uteslutande i svart, och det har man både
i Frankrike och här gjort med Louis
Napoleon. Hans blotta namn väcker afaky för
det närvarande, och det kan icke nekaa
att hans specimen såsom grundläggare af
en dynasti var något underhaltigt, men
fransmännen, i sitt naiva förakt för
erfarenheten, hafva också inga mellangrader
mellan räddare och förrädare, och de äro
allt för mycket fallna att förgäta ett
anspråk på tacksamhet som de sjelf nästan
till öfverdrift erkänt, nemligen det
oerhörda materiella välstånd till hvilket
landet höjt sig under Napoleons regering, och
hvilket icke de lika oerhörda olyckorna vid
och efter hans fall förmått att utömma.
Men Napoleon har ännu en annan fördel,
som icke är att förakta: han har skapat
le suffrage universel, är således i ännu
högre grad än den orleanska familjen en
lefvande protest mot allt slags legitimitet,
och en äkta representant af den genuina
folkviljan. Ingen vet hvad som kan hända,
ty Frankrike är ju de oförutsedda
häudel-sernas land, och det kan vara möjligt att
hvad som aldrig lyckades Napoleon under
maktens dagar, lyckas honom efter hans
fall, väl måhända icke att grundlägga en
dynasti men att öfver sin sons personlighet
kasta ett skimmer, som i förening med
ynglingens egen politiska uullitet kan leda
fransmännens val på honom, när de känna sig
i behof af en konstitutionel regent. Sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1872/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free