Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»r åtminstone ingen omöjlighet enligt
framstående engelska publicisters mening, hvilka
gjort sig kända for politiskt omdöme och
haft tillfälle att på nära håll följa
händelserna i Frankrike.
Vi äro så litet som möjligt beundrare af
Tbiers. Hans omåttliga fåfänga är lika
frånstötande som hans halsstarrighet, och vi tro
att båda spelat honom några stygga streck,
som förr eller senare komma Frankrike
till skada. Men han har å andra sidan
några framstående förtjenster, som skola
öfverlefva honom. Han har genom en klok
hushållning, som må vara Pouyer-Qvertier’s
verk mer än hans, men som i alla
händelser måste i ett betydligt mått
godtskrif-vas honom, lättat tungan af sista olyckorna;
han har genomdrifvit afsättandet af de 200
millionernas amorteringsfond, hvarigenom
han befastat Frankrikes kredit, och först
oc|) sist har han upprätthållit
samhällsordningen under en tid då intet annat namn
skulle hafva varit tillräckligt att förena
inhemskt och utländskt förtroende.
Litteratur.
Slutliqvid med Sveriges lag. I fyra böcker
uppgjord af NU» Niltton, arbetskarl. Andra
Boken. Reformlära. (Författad 1862,
öfver-8edd 1872). Carlskrona, Bolagstryckeriet
1872.
Det är icke fullt ett år sedan vi hade
nöjet att anmäla första delen af detta
arbete, som sysselsatte sig med en »revision
af lagens yttersta grunder». Vi sökta följa
författarens tankegång noggrant i spåren,
sorgfälligt undvikande hvarje missförstånd
eller öfverdrift; vi bemödade oss att reda
hans tanke, der den icke syntes oss ega
nöjaktig tydlighet, och långt ifrån att lägga
honom till last någon afsigt att på ett
våldsamt sätt omstörta samhället, höllo vi
honom all räkning för hans beskedlighet
att vilja låta hela reformen gå på
öfver-tygelsens väg, och särskildt derför att hans
revision icke gälde religionen: han
uttryckte sig allt igenom med största
aktning, för att icke säga välvilja, mot »vår
Herre».
Vi skola alldeles på enahanda sätt
till väga med detta häfte. Man diskuterar
icke med skriftställare af detta slag, ty de
hafva sitt politiska system en gång för alla
färdigt och afslutadt; allra minst skulle det
väl löna mödan för någon af öfverklassen,
till hvilken vi frukta att vi måste räknas,
att försöka några inkast mot en i alla dess
detaljer utarbetad samhällslära. Deremot
torde det icke vara utan allt intresse för
▼åra läsare af öfverklassen att lära känna
det statsskick som är bestämdt att
efterträda det utdömda rättsskicket, och hvad
o*s sjelfva angår, hafva vi icke kuunat
finna att samhällsutopierna förtjena mindre
intresse än andra fantasiskapelser. Det är
sant att hr Nils Nilssons framtidstafla är
mycket tarflig i jemförelse med den som
upprullas i »Ett kommande slägte» — den
ena författaren draperar sina figurer i
bul-dan, den andra i purpursaromet — men
det fins något hos båda att taga vara på,
ty om icke utopien uppenbarar framtiden,
ställer den åtskilligt af det närvarande i
ett bjert ljus, hvari det väl lönar mödan
att närmare betrakta det.
Grundtanken i »arbetskarlens» första bok
var att den formella rätten, detta af de
maktegande till sin egen fördel hopspunna
system, nu spelt at sin rol, och att
stats-lifvets grundvalar hädanefter måste
omläggas, icke på frihetens välde, som är en
chimere, utan på det rena förnuftet, som
i sjelfva verket är frihetens motsats. Huru
författaren förmedlar denna förnuftets
ab-solutism med ett slags sjelfstyrelse, skola
vi snart få se: vi skola noga följa hnus
tankegång och så vidt möjligt är begagna
hans egna uttryck.
Samhällets inrättning var i början myc*
ket enkel; — för att uppnå dess ändamål
begagnades de medel som lågo närmast till
hands; inen i den mån »rättens följder»
utvecklade sig, måste samhällsmaskineriet
invecklas, för att öfverklassen skulle kunna
derigenom betrygga rättens bestånd. Den
första reform som nu erfordras är att
om-rikta statsmekanismen, så att den arbetar
till fördel för sila och icke blott för en
fåtalig Öfverklass; men äfven sedan
våldets och listens tillsatser blifvit afskilda
från det äkta verket, kommer
reformrörelsen att fortgå, ty samhället är perfektibelt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
