Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra det. Men den myndighet som kan
spela i sina händer befälet öfver landets
största, kanske enda penningverk h&ller
också regeringeus tyglar i sina händer; af
henne heror handeln, industrien, alla
medborgares väl och ve; hon tillsätter icke
allenast styrelsen i hufvudstaden med sina
partimän, utan hon ffir, för hvarje nytt
filialkontor som inrättas i orterna, nya
medel att belöna sina anhängares nit och
hörsamhet. Det har alltid fallit oss
underligt före, då vi hört partiets män så
bittert utfara mot byråkratien; de äro sjelfva
byråkrater i stor stil. Riksbanken är den
byråkratiska mekanik med hvilken de
bereda sig att beherska riket, och ju längre
de kunna, med undanskjutande af den
enskilda verksamheten, utsträcka dess
förgreningar, desto säkrare hafva de också hela
riket i sina händer. Skulle ej detta vara
den innersta tanken i den eljest
oförklarliga euvishet med hvilken dessa män
hittills motsatt sig förändringen i $ 72 R.-F.,
fordrat indragandet till riksbanken af dess
årsvinster och med hvarje dag hatfullare
uppträda mot de enskilda
penninganstalterna ?
Man skall mot vår uppfattning invända,
att Andra kammarens majoritet i afseende
på penningväsendet handlar snarare af
okunnighet än af politik, och det fins nog
anledningar till ett sådaut antagande, då
man erinrar sig att personer som borde veta
hvad de vilja offentligen yrkat på en reform
i vår privatbanklagstiftning i likhet med
de skotska bankerna, ehuru, såsom friherre
Gripenstedt visat, och såsom äfven
engelska författare erkänna, våra egua äro i
nästan alla afseenden oändligt att
föredraga. Denna okunnighet kan vara
befintlig och till en viss grad ursäktlig hos
de djupa lederna, men icke hos befälet.
Men hela saken är af en så sorglig
beskaffenhet att vi för tillfället gerna vända
oss derifrån.
Vi skola denna gång emellertid icke längre
i detalj följa friherre Gripenstedts
yttranden i öfriga frågor, som röra
arméorganisation, regeringens och kamrarnes ömsesidiga
ställuing, fattigvård, tryckfrihet och
åtskilligt annat. Hans politiska karakter ligger
i dem alla klar och öppen, aldrig tveksam, •
stundom konsiderationslös, till en grad som 1
någon gång gränsar nästau till hårdhet.
Men han har rätt i siu sats att det icke
är den välmenta klemizheten som förer
verlden framåt; dertill behöfs en stark vilja
och en kraftig hand. Han uttalar helt
i oförbehållsamt att han, under den langa
tid han satt i den milde konung Oscars
rådkammare, aldrig kände sitt saifivete
oroadt af någon tvekan om dödsstraffets
rättmätighet, ehuru det var nog med en
enda röst bland statsråden eller högsta
domstolens ledamöter, för att utverka nåd
åt lifdömda brottslingar. Med samma
fasthet bestämde han också regeringens
framgående i frihandelsriktning, när riksdagen
började vackla, och det allmänna
föreställningssättet tillskrifver honom, jemte
kon-seljeus då varande förste man, den
förnämligaste andelen i den återhållskraft soro
1864 räddade landet från oberäkneliga
faror, till sorg endast för den barnsligt naiva
ridderlighet som i den politiska
skaudi-navismen ser början och slutet af all
stats-mannavishet. Af de här meddelade
yttrandena i fråga om krigsrustningarna 1848,
äfven som om ifrågasatt tillökning af
lilla kreditivet 1854, ser man ganska väl,
huru litet en statsman af hans natur kunde
vara fallen för äfventyrliga krigsfunderiugar,
men vi beklaga att han frångått sin första
afsigt att med riksdagstalen förena ett par
för längre tid sedan i tidningarna
offent-liggjorda uppsatser, af hvilka den ena rörer
svenska regeringens ställning till danska
frågau i slutet af 1863. Vi våga nästan
j säga att dess författare är skyldig den
svenska allmänheten en redogörelse för sina
tankar i denna vigtiga sak, om hvilka hon
saknar all ledning intill den aflägsna tid
då grefve H. Hamiltons i Upsala
universitetsbibliotek deponerade handlingar blifva
offentliggjorda. Uraktlåtenheten är lätt
reparerad genom ett litet häfte, som torde
kunna blifva rikt på upplysande och
lärorika afhandlingar äfven i några andra
vigtiga samhällsfrågor.
Vi skola slutligen fullgöra vår skyldighet
att yttra våra tankar om den litterära sidan
af friherre Gripenstedts arbete. Hvad
tankereda, klarhet och diktionens felfrihet
beträffar, har denne talare få likar, och om
Svenska akademien anser dessa egenskaper,
utgöra förtjenster i svenskt författareskap
borde den för länge sedan bafva tillegnat
sig denne man. Åt den »blomstermåluing»
i annat än siffror hvilken visat sig vara
en rätt säker viig till akademiens fåtöljer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
