Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han i sinn yngre är i värt tycke skattat anständiga representanter, kan icke nu, då
något mer än nog: det politiska braskaude, { förlägenheten är större än någonsin, gå
<te poetiska oitationerna, som riddarhus* j förbi en man sådan som han. Det faller
vältaligheten ansågs fonira, hängde temli* ingen förnuftig menniska in att begära att
gen löst på hans i botten prosaiskt bin* i friherre Gripenstedt, med sin höga ålder
dande demonstration, och på de sista åren och sin brutna helsa, skall sitta ständigt
har han också såsom talare helt och hållet | på bänken, men han har aldrig fattats vid
återvändt till sin natnrliga kallelse. sådana tillfällen, då hans närvaro behöfts,
Vi hoppas att denna långa och lysande och hans ord väger då tyngre än någons
parlamentariska bana icke ännu är slutad; ; af hans kamraters. Landet skulle ej lätt
Sveriges hufvudstad, som med ljus och ; förlåta sin första kommun, om den lem-
lykta letar, icke efter utmärkta, men efter nade sådana krafter obegagnade.
£n kalifornisk romanskrifvare.
Sedan Stillahafs*jernbanan inom några få
dagsresor närmat sig vestra och östra ku*
sterna af den nordamerikanska kontinenten,
kan det på sätt och vis vara en
anakTO-nism att tala om något kaliforniskt. Det
djerfva, regellösa, nästan omenskliga lif som
herskade i trakterna af Sierra Nevada för
några och tjugo år till baka, då de nyss
upptäckta guldförande creeks lockat dit äf*
ventyrare från hela verlden, hvilka i brist
på annan styrelse gåfvo sig sjelfva lag och
skipade den med knifven och revolvern, då ’
åsynen af en qvinna, utom några ytterst få :
af de allra vildaste äfventyrerskor, var en j
omöjlighet, emedan de rättigheter till akt* ;
ning för det svagare könet som beteckna i
det första stadiet af civiliseradt lif ännu
icke voro erkända, då ordnad gudstjenst,
litteratur, det odlade lifvets hemseder, ännu
voro okända — dessa tider äro länge
sedan förbi. Stora städer hafva uppväxt der
för blott två årtionden sedan knappast fans
ett läger af några laglösa guldsökare,
samhället har tagit hand om ordningen, så att
man öfver allt kän gå lika trygg som p&
Londons Uegent-Street eller Paris’
boulevarder, kyrkan har kommit i lagens spår
eller snarare föregått, undervisning, skolor,
tidningar och litteratur af alla slag hafva
hållit sitt intåg i det ordnade sarohällsvä*
seadets följe, och de väl stenlagda, väl
gas-upplysta kaliforniska städernas gator hvimla
af eleganta damer, af hvilka de allra flesta
tillhöra ett lyckligt och tadelfritt familjelif:
med ett ord, menniskorna röra sig här
alldeles såsom i länder med gammal
civilisation, deras sträfvande efter välstånd är det
samma som öfver allt annorstädes, der det
tåliga arbetet utträngt förtröstan på den
blinda lyckträffen, deras sorg och glädje
bära satnma färger som öfver allt,
vetenska-1 pen, konsten och skriftställareskapet
bedrif-vas ungefär såsom öfver allt i verlden. Det
går fort med odlingen i våra dagar, och
dessa samhällen, som för tjugo år sedan
nppsprnngo i vildmarkerna med en
befolkning af banditer och fribytare, i den
aflägs-naste vrån af den amerikanska kontinenten,
hafva nu nästan förgätit sin regellösa
upprinnelse.
Man kunde väl tycka att ringa skada
dermed vore skedd, efter som de första
otympliga begynnelserna i alla fall äro lika
litet värda i jemförelse med det fulländade
oeh förfinade sarohällslifvet, som
skolgossens allra tidigaste försök till
bokstafs-skrift vid sidan af ynglingens på en gång
säkra och prydliga handstil. Det är likväl
icke så; det laglösa lifvet i vildmarkerna
företer, bland fasaväckande brott och
djurisk råhet, storartade drag af dygd och
uppoffring, för hvilka det beqväma lifvet i
de gamla samfunden icke medgifver något
utrymme. Det faderlösa barnet, såsom det
af den döende modren lemnas i arf åt dessa
laglösa guldgräfvare, bland hvilka hon
slutade sin lastbara tillvaro, har en
hemlighetsfull makt öfver de hårdaste sinnen och
väcker hos dem liksom friska källsprång,
öfverväldigande erinringar från deras egen
skuldfria barndom. Det uppspringer ibland
bos sjelfva utskummet af menskliga
varelser, bortkastade med vedervilja af det
regelrätta samhället, ett hjeltemod i lidandet
och ett öfveravallande uppoffringsbegär,
hvartill intet motsvarigt rym mes inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
