Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna upplaga ansedd såsom en editio
prin-ceps, till hvilken redaktionen af sångerna
bör återföras, förekommer oss som ett nog
långt drifvet afguderi.
Ben nyssnärade kritikern har anfört en
stor mängd exempel på denna ursprungliga
oklarhet i tanken, som visar huru litet sån*
garen frågade efter »resou», och huru
mycket »rimmet» fick bestämma öfver uttrycken}
hans intention synes från början icke hafva
gått längre än att låta orden liksom staffage
i taflau medverka till den bild som fick
sina hufvuddrag af sången,
ackompagne-mentet och den lefvande mimiken, och
ehuru vi med hr L—n äro förvissade att
Bell-man sjelf medverkade till den 1790 under
Kellgrens uppsigt utgifna upplagan, är det
oss alldeles klart att denne behagens skald,
så ofta han kunde, satte på Bellmans visor
en prägel af måtta, skönhet och
förnuftighet, hvilken det vore ett barbari att
utplåna för att återvända till den nyss
offentliggjorda handskriften af 1772. Vi citera
ett enda af dessa exempel. I ep. 34 (n:o
48 i föreliggande samling) »Till Movitz då
elden var lös i hans qvarter», heter det
efter den Kellgrenska redaktionen i andra
strofen:
I en höv&lm på en skulle
Slåss två kärngar om en skatt.
Hr Carlén uppgifver i sin upplaga att
Bellman sjelf varit förargad öfver
tryckfelet »skatt» i st. f. »tratt», och enligt en
af hr Hanselli till hr L—n meddelad
variant skulle det varit om en katt som de
•
båda käringarne refvos »på ett torftak mot
en skulle», hvaremot den föreliggande
texten, som skall vara den ursprungliga, lyder:
På ett grästak mot en skulle
Bits två kärngar om sin skatt.
Hvilken är nu den rätta? Efter vår
tanke kunna alla de fyra redaktionerna
vara ungefär lika goda. Frågan var för
visdiktaren att finna ett passande rim mot
det röda gulle, som från storkyrkans torn
under reflexerna af eldsvådan glimmade i
den kolsvarta natten, och att bringa två
trätlystna gummor på scenen, lika godt
hvad de slogos om, och de som hörde
sången frågade sannolikt mycket litet efter
den närmare beteckningen af bataljfältet
eller efter föremålet för striden.
Vi tro oss härmed icke hafva sagt något
vanvördigt om Bellman eller den
fredman-ska dikten, men skulle det så befinnas in-
för dem som äro längst avancerade i detta
slags litterära herosdyrkan, så få vi väl finna
oss i vårt öde. Bet var en tid då det
nästan gälde såsom ett helgerån mot
Bellmans minne att vilja beröfva honom
för-fattareskapet till de melodier han med
beundransvärd anpassningsförmåga använde
för sina visor, men nu har Bellmans egen
handskrift intygat att de flesta voro lån,
ehuru det är troligt att han sjelf
komponerat andra, hvilka dock af en professionel
tonsättare fingo sin musikaliska hyfsning.
Be autentiska pennritningar som pryda
denna upplaga kasta i viss grad ljus öfver
hela Bellmansdikteus väsende: han var icke
en konstnär i ordets fulla mening, som
med ett beslutsamt mejselhugg gaf en
helgjuten form åt det ämne han hade
framför sig, men han var begåfvad med en
otrolig liflighet i uppfattning och förmåga
att assimilera eller smälta hvad han
mottog. Af sina samtida betraktades icke
Bellman med den andäktiga beundran, som
sär-deles-efter fosforismens dagar, orogifvit hans
minne, och det är möjligt att en
kommande tid afprutar något af denna skadegloria,
som icke är alldeles utan artificiella
beståndsdelar. I alla händelser är han en
högst märkvärdig företeelse, och det skall
alltid lända utgifvaren af hans äldsta
handskrift till förtjenst att hafva offentliggjort
den, utom det att man deri finner åtskilliga
nya stycken, såsom en ledning för rättelse
af enstaka slarffel i den kellgrenska upplagan
och såsom eu illustration till den
bellman-ska poesiens historia, om den också icke kan
upphöjas till norm för framtida editioner.
Om orsakerna till återfall till brott och om
medlen att minska dessa orsakers skadliga
verkningar. Af d:r K, Olivecrona.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söner 1872. Pris
2 rdr.
När vi för en tid sedan i vår lilla
bokrevy fäste våra läsares uppmärksamhet på
hr v. Mentzers förträffliga lilla skrift
»Anteckningar öfver fängelser», yttrade vi att
det med fångvården i vårt land icke på
långt när är så väl bestäldt som det vore
att önska, och som äfven efter de stora
kostnader hvilka i senare tider blifvit
nedlagda på fängelsebygnader, kunde vara att
förmoda. Bet arbete hvars titel vi nyss
anfört ger oss åtskilligt att tänka på i
detta afseende, och ehuru ämuet är till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
