Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verka i det godas tjenst. I den fysiska
verlden, liksom i den moraliska, är det en
stadgad erfarenhet, att ja odagligare en !
kraft eller ett Ämne blir att verka för sitt
rätta ändamftl, desto fruktsammare blir det
p& kroppsliga och andliga sjukdomsfrön.
Lärorika som dessa erfarenheter äro i
af-seende på den naturliga helsov&rden, och
fulla af lefvande praktiskt intresse, äro de
icke mindre rika pä vigtiga fingervisningar
för inrättningen af vårt sedliga och
politiska lif, i det de för den tänkande menni-
skan oupphörligen peka på den stora
sanningen, att det icke är nog med lifligheten,
snillet, de jäsande idéerna, utan att allt detta
måste finna sig i ett lagtvång, som
skenbart qväser de ystra naturliga lifsandarne,
men endast för. att omsätta den i en högre
lifsform. De oroliga ofargade korpusklarne
i ett samhälle äro alldeles nödvändiga för
dess tillväxt och utveckling, men om dessa
lefnadslustiga politici blifva för många,
blir det hela samhällskroppens död.
Blick på pressen.
Riksdagsmannavalen sysselsätta nu allas
sinnen, och pressen bar naturligtvis tagit
intryck af den allmänna sinneestämaiägen.
Efter åtskilliga meningsbyten och insända
artiklar i tidningarna på stället, har rikets
andra stad gjort sitt val, på ett sätt som
denna gång är särdeles lyckligt och
hedrande. Det är en mycket god tanke att
ur Första kammaren kalla framstående män,
hvilka der lättare ersättas, och gifva dem
platser i den andra, der deras förmåga och
deras kunskaper hafva ett större utrymme att
göra sig gällande. Stockholmspressen har
ännu knappast börjat den agitation som lärer
förestå: knappast äro, när detta skrifves,
några blyga preludier anslagna i Nya Dagligt
Allehanda, af den syftning att utom de två
biand de förra representanterna som redan
förut undanbedt sig, och en som för
ålder-domsbräcklighet och en speciel sjukdom, b
vilken icke lärer tillåta stillasittande på en
riksdagsbänk, nyss sagt sig ej kunna mottaga
uppdraget, två platser böra ombytas, men vi
veta icke hvilka meningen är att utesluta,
antingen den som under förra riksdagen
allt för ifrigt i fråga om grundskatterna
förde landtmannapartiets talan och på den
grund förklarades af N. D. A. hafva
förverkat sitt mandat, eller en annan, som
lika ifrigt stridt för samma intresse mot
indelningsverket och de kungliga
arméförslagen, eller må hända en tredje, som
af »platonisk kärlek för republiken» gerna
mediterar grofva och plumpa uttryck
mot auktoriteter, samt sätter en barnslig
ära uti att genom demoustratift sittande,
när en skål föreslås för landets konung,
ådagalägga sina sjelfständiga tänkesätt,
ett uppförande som en del valmän i
residensstaden icke utan all grund lära ansett
såsom en tillräckligt väsentlig brist på
vanligt vett, för att motivera denna persons
aflägsnande ur kretsen af hufvudstadens
representanter. Om allt detta lemnas vi
i okunnighet. Men som dertill en af de
förra representanterna befinner sig inom
polcirkeln och således får tilläggas de tre
som icke kunna eller vilja komma i fråga,
blir det, om endast fem skola nyväljas, blott
en enda af de förra som skall utestängas.
Hvem är det väl då som tidningen ämnar
den svarta stenen ? Och är den väl derom
ense med sina stora kolleger?
Vår uppsats i ett föregående blad om
lotterier har gifvit Sydsvenska Dagbladet
anledning till en polemik, hvilken vi se
med mycket nöje, emedan den är
utredande i sak och särdeles hornan i form. Det
är åtskilliga saker hvaroro författaren är
fullt ense med oss, men han anser det
vara mycket svårt att uppdraga eu bestämd
gräns mellan konstflit- och konstlotterier.
»Hvad soro låter säga sig till försvar för
eller till inkast mot det ena, kan utan
tvif-vel och med samma berättigande gälla äfven
om det andra; afser det ena konstens och
konstidkarnes uppmuntran, så åsyftar det
andra industriens förkofran och den
inhemska slöjdskicklighetens höjande till
konst-uärlig smak och fullkomning», och man ser
ofta föremål i hvilka en konstnärstanke är
så införlifvad med en möbel eller en
hus-hållsförnödenhet, att det är mycket svårt
att säga hvar handtverkaren slutar och
konstnären börjar. Detta är fullkomligt
riktigt, men det är ej heller det väsentliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
