Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenspelare, återstoder af ett kloster eller
en götisk kyrka; det bar blifvit inrättadt till
ett salutorg af torftigt utseende, och man
säljer der kött, bröd, grönsaker och skinn*
varor. I ett af hörnen väntar en arabisk
slagtnre med knifven i hand sina kunder;
bredvid honom hänger vid en från hvalfvet
nedhängande kedja det nyss slagtade djuret.
Vi anropas af åtskilliga köpmän. »Holn,
kom och köp, den som har penningar!
Hvem du än är, så kom hit och köp!»
En annan säger med inställsam ton: »Kom
och tag utan penningar allt hvad du vill:
det tillhör dig allt samman.» Man kan
vara säker att om man låter fresta sig af
den så oegennyttigt erbjudna varan, skall
man få betala den med dess dubla värde.
En stor hop qvinnor sitta på jorden och
sälja grönsaker eller fmkter, hvilka de hafva
i stora korgar «om stå framför dem; det
är unga bondqvinnor från Bethanien och
Siloah. De hära icke stadsjudinnornas hvita
mantel; deras drägt består af ett slags blå
skjorta, som omkring axlarne och lifvet
samroanhålles af en röd sjal. På hufvudet
bära de mångfärgad duk, eller också ett hvitt
huckle, hvilket sluter sig som en ram kring
deras olivfargade, ofta med blå stjernor
eller moucher tatuerade ansigte. Deras
stora mörka ögon synas ännu större och
mörkare i följd af det svarta smink
hvarmed de farga ögonlock och ögonbryn.
Deras nakna, vårdslöst korslagda armar äro
sirade med armband af färgade glasperlor
och armringar af silfver; kring halsen bära
de kedjor med vidfästade myntstycken och
små silfverstänger. De sitta der hela långa
timmar, hopkrupna, orörliga, med sina
nakna fotter hvilande på de brännheta häl*
lame, och rikta på de förbigående sina
fasta, trånfulla och undergifna blickar.
Ledsamma öfverraskningar vänta
vandraren vid hvarje steg. Midt på ett torg, eller
snarare i en bazar, som är öfverfull med
menniskor, står en lång mager man, nästan
naken, ty endast några eländiga paltor
hänga kring hans höfter; han skriker och
gestikulerar på det mest ursinniga sätt,
utstöter på arabiska förbannelser mot
Jerusalem och nedkallar öfver det samma him
melens åskor för dess orättfärdighet och
ondska. Den olycklige är en dåre, som
inbillar sig att han är en af de gamla
tidernas profeter. Hopen bryr sig intet om
hans rop eller om den käpp han med ho-
tande åtbörder svänger i luften, men hon
hör honom med ett slags aktning och är
icke långt ifrån att taga honom för hvad
han sjelf tror sig vara, en inspirerad,
en himmelens gunstling, så mycket mer
invigd i försynens hemliga vägar som han
är utan förstånd i denna verldens ting.
Den som vill besöka de vackra ruinerna
af johanniterriddarnes vackra kloster och
kyrka, några få steg från den heliga
graf-ven, måste bereda sig på några hårda
pröf-ningar för sin nyfikenhet. Han måste stiga
öfver högar af sopor och afskräden af alla
möjliga slag, ruttnande hundar och kattor,
som betäckas af insekter och maskar; rundt
omkring släpa sig pi marken en hop
trasiga barn, som begärligt bita på
öfverlef-vor af meloner, hvilka blifvit bortkastade
med audra motbjudande ämnen. Vid
ljudet af vandrarens steg uppspringa en mängd
uthungrade, långhåriga och spetsnosiga
hundar, hvilka liksom barnen sökte sin näring
bland dessa orenligheter eller slumrade i
solskenet, höja ett förtvifladt skall och göra
min af att störta sig öfver honom. Litet
längre bort har han börjat beundra en
mängd skaft och kapiteler af pelare, bitar
af basreliefer och ornament i marmor, som
betäcka jorden, när han plötsligen, i en
sal hrars fyra väggar ännu stå upprätt,
befinner sig ansigte mot ansigte med ett
ordentligt berg af åsne- och håstkadaver,
hvilka de som bo i grannskapet släpa till
samman på detta aflägsna ställe, der de
tjena till föda åt hundar och gamar.
Emellertid finner man vid dessa samma
gator, hvilka den museimanska
sorglösheten försummar att underhålla, vackra
moriska hus, med prydliga arkader, hvilkas
dörrar gömma sig i ett djupt porthvalf,
prydt med marmorskulpturer och på alla
sidor omgifvet med stenbänksr liksom en
divan. På dessa bänkar ser man i
half-dunklet svarta tjenare sitta med allvarlig
min och gördeln full af blixtrande vapen.
På långsidorna af dessa hus finner man i
nischer eller under bågfönster små
alabaster-taflor med arabiska inskrifter, stundom
målade i blått, rödt eller guld. Trappstegen
utgöras ganska ofta af skulpterade
pelare-kapiteler, och massiva hällar med ett rundt
hål i midten framspringa från murarne för
de besökande att binda sina hästar uti.
När sådana hus bebos af européer har man
sökt att gifva dem ett gladare utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
