Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsmannayalen i hufntdstaden.
Ehuru <let är alldeles främmande för
våra syften att blanda oss i valtvister och
framlägga kandidatlistor, hvilka åliggandeu
tillkomma valmötena och den dagliga pres*
sen, kunna vi icke afsäga oss rättigheten
att uttala några allmänna anmärkningar i
afseende på en angelägenhet som i så hög
grad intresserar hela det svenska samhället.
Det är icke likgiltigt för landet huru dess
främsta kommun utöfvar sin politiska
befogenhet: den tillsätter nära en
femtondedel af Andra kammarens ledamöter och
omkring Qerdedeien af samtliga ombuden
för städerna, och lägges härtill den
moraliska vigt som dessa fullmäktige enligt
gammal häfd anses lägga i riksdagens vågskål,
kunna hufvudstadens valmän aldrig lägga
sig nog vinning derom att deras samhälle
måtte blifva väl represcnteradt.
En valkrets som har att förfoga öfver så
många platser bör och behöfver enligt vår
tanke icke strängt hålla sig till något
sär-skildt politiskt parti, och vi skulle tvärt
om anse för en fördel, om flere
menings-skiftningar blefve representerade, äfven som
om mer än en sida af den medborgerliga
verksamheteu bland dess ombud funne sina
målsmän. Så vigtigt det än må anses vara
att, under det politiska utvecklingsskede
hvari vårt samhälle för det närvarande
befinner sig, städernas representanter icke
försvagas i antal och betydenhet, skulle det
knappast vara hufvudstadens valberättigade
invånare fullt värdigt att vid utöfningen af
sitt åliggande endast afse åstadkommandet
af en väl disciplinerad stadsmannafraktion,
med skyldighet att i konstitutionella och
ekonomiska frågor ställa sig i afgjordt
fientlighet mot massan af landsorternas
representanter. En sådan partiställning kunde
vara, om icke berättigad, åtminstone
förklarlig under den senare perioden af
stånds-riksdagnrne, men svårligen förenlig med den
anda i hvilken 1866 års riksdagsordning i
är författad. Det kan gå för sig för
någon kortare tid att styra med en majoritet
i Första kammaren och en minoritet eller,
såsom man kallat det, en stump af den
andra, genom hvilkas förening i de
sam-fälda voteringarna oundgängliga anslag
mer än cn gång blifvit genomdrifna. Men
denna bas är alldeles för smal att i längden 1
lem na erforderligt fotfäste åt en regering
som skall vara något mer än expedition af
löpande ärenden, och fara värdt är att en
sådan kombination småningom försvagar
sjelfva de elemenjt på hvilka regeringen är
anvisad att stödja sig.
Vi skulle således beklaga, om
hufvudsta-den gjorde sitt val uteslutande i syfte att
göra motstånd mot landtmannapartiet och
understödja regeringens
anslagspropositio-ner, eller om all opposition blefve
prin-cipielt bannlyst från de tretton
främsta platserna i Andra kammaren; men
vi skulle än bittrare beklaga, om dessa
platser, ämnade att prydas af hvad
bufvudsta-den har bäst och ädlast i
fosterlandskärlek. i snille, lärdom,
embetsmannaskicklig-het och affärsinsigter, skulle hemfalla såsom
byten åt ett nyliberalt kotéri, hvilket för
att vinna sina syften icke lärer spara några
austrängningar. Det’ har icke utan all rätt
varit anmärkt mot några af
representanterna under den förra valperioden, att de
med nog i Ögonen fallande beredvillighet
gjort sig till ledare eller medhjelpare åt
inskränkta och hänsynslösa partiintressen.
På detta sätt blir all försoning omöjlig,
och det är just denna förmedling af
ytterligheterna som borde vara
Stockholms-representanternas högsta uppgift; de skulle
genom sin större upplysning, sin högre
själslyflning och sin vidsträcktare erfarenhet
verka förädlande och i viss mon
uppfostrande på de öfrige.
Det är ingeu lätt sak att i en stor
valkrets utfinna och sammanställa de rätta
personerna, äfven under den förutsättning
att de finnas. Omkring åtta tusen
men-niskor skola, så vida de icke vilja bortkasta
sina röster, förena sig med likatänkande om
tretton namn, så valda bland de olika
samhällsklasser af hvilka hufvudstaden består,
att icke något af de vigtigare medborgerliga
intresseu som i en så vidsträckt kommun
förefinnas må blifVa helt och hållet
orepre-senleradt. Ty ehuru stånds- och
klasskil-nader nu mera äro utplånade i detta
liksom nästan alla andra politiska samhällen,
och ingen vidare tänker på att återföra
dem, saknar dock den derpå bvgda
fördelningen af valberättigade icke sina praktiskn
fördelar, och vill man förebygga de skad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
