Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om näsan, för att dölja sin segerglädje, ty fru
Herrman hade ingenting att svara.
Ändtligen rullade en vagn med fyra hästar in på
gården; den stannade vid trappan och excellensen
hel-sad af krigsrådet steg ur.
Hans excellens var en liten man, klädd i en grå
öfverrock och utan stjernor och band, som majorskan
och flickorna förestält sig en excellens. Han kom på
slaget tu, och nästan i samma ögonblick kommo flere
vagnar med de öfriga sockenherrskaperna, som kört
långsamt och pustat vid hvarje backe, så att
excellensens vagn körde förbi – och då först sågo
vederbörande på sina ur. Det ena pekade på half två,
det andra på en qvart på tre och det tredje på jemnt
två, hvadan man drog den slutsatsen, att klockan borde
vara omkring eller, som prosten sade, circiter två. På
landet gå klockorna ej så precis, och sjelfva prosten,
som rättade sin efter en gammal solvisare på
tornmuren, var ej rätt säker, emedan visaren på besagde
solvisare hade något lossnat och ej alltid hade samma
vinkel mot horizonten. Deraf kom det att tiden ej
gick riktigt i den socknen.
Man fick vänta länge nog, innan hans excellens
hade dammat af sig, och under tiden hade socknens
herrskaper godt tillfälle att tala med och om hvarandra.
Den märkligaste af dem alla var patron på Trollinge,
en liten herre i pudradt hår, rak i ryggen som en stör,
mycket modern och temligen tjock. Han hade, liksom
Napoleon, en egen ställning, nämligen med begge
tum-marne i ärmhålorna af sin vida och dyrbara
sammetsväst, öfver hvilken en guldkedja i två hvarf hängde.
Det var svårt att säga, om kedjan tillhörde uret, eller
uret var ett bihang till kedjan. Emellertid tog sig den
lille mannen ut som en prins och förde sitt hufvudt
hvarå hakan var nedknuten i den hvita halsduken,
styft och förnämt. Han var chefen för socknens
rörelseparti, en man, som satte sig öfver alla fördomar,
i synnerhet bördens, och som således af majorskan
ansågs rent af för en Jacobin.
"Honom felas ej mer än den röda mössan",
hviskade hon till prostinnan, som i sin hjertans
beskedlighet ej ens förstod hvad majorskan menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
