- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
36

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fosterland, kunna riksdagsprotokollen vittna, när de
en gång granskas af historiens genius och hon med
sin griffel tecknar den oväldiga häfden på sin tafla –
då blir jag känd, örn ej förr. Det är, min nådiga",
tillade den väldige talaren och stoppade ett ofantligt
stycke krumgädda i munnen, "det är lugnt att kunna
vädja till efterverlden."

Det tycktes som skulle efterverlden mycket snart
vilja göra sina anspråk gällande på patron Silfvergren,
som nu fick ett ben i svalget och ögonblickligen teg för
att tugga en vederbörlig mängd knäckebröd. Denna
paus begagnade majorskan att luta sig litet framom
patron och med den artigaste grinmin i verlden säga:
"Åh, jag har låtit mig berättas, att herrskapets hushåll
fått en liten tillväxt."

Patron, fastän i nöd, kunde ej underlåta att vända
sina hvälfvande, eller som han helst ville hä det,
talande ögon till prostinnan, liksom för att deltaga i
itågan.

"Ja, det ha vi", blef prostinnans svar.

"Huru gammal är hon?"

"Fem år."

"Och heter?"

"Adelaïde."

"Jaså – hm, Adelaïde, det är ett mycket vackert
namn; också hörde jag af gamla Karin i Knäppen,
som var hos oss i går och sålde bär, ty Wolfenbüttel
äter så gerna hallon, fastän de i år äro alldeles
borttorkade, herre Gud, så torra som nypon – hon hade
varit inne i prostgården, sade hon, och sett det lilla
barnet – det var så vackert, sade hon, som en liten
Guds engel."

"Ja, det är ett litet snällt barn", blef prostinnans
svar.

"Troligen en liten slägting?" frågade patron, som
nu fått ner benet och gerna åter ville börja tala.

"Nej."

"Hå bevars, det trodde jag", sade majorskan;
"fastän prostens äro så välgörande mot alla att det
väl är liksom upptaget – och som herrskapet sjelf
icke är välsignadt med några barn.... Ack min Gud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free