Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Adli – Adli", och nu skrattade hon, så att de
perlhvita tandraderna glänste fram mellan de fylliga
lapparne. "Adli."
"Det låter nästan som om hon sade sig vara
adlig", anmärkte majorskan till sin dotter Rachel.
"Åh ja, söta mamma, det kan väl hända."
"Jag undrar på prosten, som upptagit ett hittebarn."
"Åh herre Gud, han är så beskedlig, så att man
kan göra med honom hvad som helst. Mamrna kan
vara säker att de inbillat honom att flickan är af folk."
Men äfven excellensen nalkades och började tala
med barnet, fastän han icke smålog. Deremot tycktes
han med mera än vanlig ömhet smeka den lilla och
jollra med henne. Han lät sitt ur repetera, och den
lilla skrattade rätt godt åt ett par gubbar, som slogo
på en klocka och nickade så roligt. Det dröjde ej
länge, förr än flickan räckte sina små runda armar åt
excellensen, och – till hela sällskapets förvåning tog
han barnet på sina armar och bar det.
"Du håller af mig, Adli, deri gör du rätt", sade
gubben och kysste barnets panna; "ja, rätt så, klappa
mig, Adli", tillade han, då hon med sina små händer
smekte hans bleka kinder, "klappa mig, det gör godt."
"Tycker farfar om det?" frågade flickan. "Vill
farfar ha en puss, så kan farfar få af Adli."
"Tack, barn, tack!" nästan hviskade excellensen
och gjorde ett slag utåt gången.
"Herre Gud, hvad hans excellens är barnkär! O!
jag mins i mina föräldrars hus då han bar mig på
armarne och smekte mig, den gode excellensen",
yttrade fru Herrman.
"Alltför rörande", tillade majorskan och smackade
med munnen, "ganska rörande."
"Nej – nej, det får farfar inte", jollrade flickan,
då han ändtligen kom tillbaka med barnet och
åter-lemnade det till prostinnan. "Så får farfar inte göra,
inte gråta, inte gråta; den som Gud håller kär
behöfver aldrig gråta, säger mormor."
"Lilla Adelaïde", inföll excellensen, "tyckte sig
finna att jag grät, jag vet verkligen icke hvad som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
