Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Huggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
"Fan anamme allt högmod och allt elände",
yttrade gubben, som nu var i tag med en af sina många
sysselsättningar, nämligen den att göra råttfällor.
Gubben Sven Hugg gjorde äfven fogelburar, fångade
grönsiskor och domherrar, hvilka senare han inöfvade
att qvittra * Gubben Noach": han zinkade porslin,
lagade klockor och hopsatte söndergångna lerfat med
tuggad näfver, och mycket annat.
"Det var ändå roligt så länge menniskan var här"y
sade han för sig sjelf, i det han rätade ut en ståltråd
mellan sina bakåtböjda tummar; "det var ändå roligt,
fastän hon var sjuk hela tiden; men så skulle hon
härifrån, gudbevars, för att ta reda på en gammal
välgörare. Hvem? sa’ jag. Jo, gamle Sellner.
Sellner, den snål vargen, bry sig fan om den, han är i
kompakt med fan, sa’ jag. Men, gudbevars, af skulle
hon och ta barnet med sig. Visst var det tungt att
föda dem begge", tillade han efter några ögonblicks
tystnad, "men, Herre Gud, det gick ändå an - ty se
ungen, det var en förbannad unge, så liten hon var,
och hur hon ref för fanders allt mitt krafs. Farfar
skall inte bli ond, sade hon så fint och nätt, när jag
spände ögonen i’na och frågade: Adli, hvar är
hammarn? Adli, hvar är tången? Farfar blir ond. Då
tul-tade hon åstad och började leta och - ja, det var
fan till unge, visst tog hon reda på hvar det var, om
hon så lagt det under sängen eller i halmen.
"Du är dum, Sven Huggare, sa’ grannarne till mig.
Du är ett fä, som har tagit det der packet på halsen.
"Angår er inte för en vitten, håll käft, sa’ jag -
och dermed var den saken afgjord med ett.
"Hvad skulle de säga nu, då Sven Huggare
sitter här och saknar skräpet, hon, menniskan, som
hostade, och flickungen - hä hä, det är ändå passerligt
att vara en menniska.
"Menniska rätt och slätt", tillade han efter några
ögonblicks tystnad.
"Hm; det var i fjol höstasohon kom hit - åh ja,
gement väder var det, och så kom en menniska in
förfrusen och eländig med ett utfruset barn på armen.
Hon bad om rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
