Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Huggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
plåtbatteri; men den rent af fattige, en sådan som
Sven Hugg, liknar en träbit, som, om den äfven
inskjutes mellan metallen, dock ej deltar i dess
verksamhet, utan hindrar strömmens gång.
Det är just dessa försök att inskjuta fattigdomen
och göra den till en gemensam kraft med rikedomen,
som i våra dagar hotat att förstöra hela apparaten.
Sven Hugg var således i detta fall alldeles oberoende,
och detta gjorde att han med ren, oblandad glädje
och ett mod, som ingen beräkning grumlade, kunde
möta den lede fienden.
Det dröjde således ej länge, förr än herr Simon,
sittande på sitt kontor, hörde en ovanlig knackning,
ty kontoret var der i huset en helgad plats, dit ingen
fick tränga, emedan alla affärer afgjordes i
bodkammaren, som i hvardagstal kallades för kontoret. Detta
rum var således det allraheligaste, herr Simons
lönkammare, dit blott han sjelf och herr Glysisvall hade
lof att inträda. Ville någon tala med herr Simon,
stack blott en bodpojke in näsan och bad patron
komma ut, men vågade aldrig beträda grafhvalfvet.
Nu knackade det på kontoret och herr Simon
ämnade att stiga upp för att i dörren visa den
främmande in i bodkontoret, då utan vidare förfrågningar
ett starkt bygdt mellanting mellan karl och gubbe
stpg in och bockade sig mera vårdslöst än det var
vanligt, då man stod inför stadens rikaste köpman.-
"Bodkontoret är derute", yttrade herr Simon
half-mumlande; "gå dit ut, här är ingen böd."
"Åh ha, derom är också inte frågan. Är det herr
Simon Sellner?"
"Ja, hvad mera?" blef svaret, som uttalades med
sammanbitna tänder.
"Hör på", började Sven Huggare och satte sig
ganska beqvämt på kassakistan, så att han stängde
vägen för patron, "jag skulle fråga hvar den der
flickan blef af, som han fick i händerna i julas?"
Denna fråga kom så tvärt att herr Simon, som
på det hela taget icke hade vana att höra
mennisko-rösten och ännu mindre en så djerf fråga, blef
förlägen om svaret.
Samvetet. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
