- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
61

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad tänker herr Simon på?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

Hvad fröken Enochina fick höra och lida för den
pånyttfödde herr Simon Sellner, vilja vi förtiga och
genast afhöra ett samtal mellan major Wolfenbuttel
och majorskan.

"Det var något du ville säga, Wolfenbuttel",
började majorskan.

"Ja, så var det, mor. Jo, ser du, vi hä alltid haft
vår handel hos herr Simon Sellner; för goda varor har
han, som du sade, och ärlig vigt - i det fallet kan
ingen klaga."

"Nå?" o

"Och så gick jag in der för att göra vårt julköp,
och då råkade jag herr Simon sjelf, som hade varit
ute på vandring, för si, han är nu för tiden mycket
mera ute än förr/

"Jaså - och ser mera ut för verlden?"

"Ja bevars, en rätt vacker brun syrtut - hm, och
så bad han mig stiga in, och ser du, då fimte han in
mig i sitt förmak. Det var på förmiddagen i går. Der
fick jag göra upp reqvisitionen. - Det var sant, jag
tog ett pund kabeljo på prof, ty den sade han var
äkta god vara - och när reqvisitionen var gjord, så
pratade vi en smula. Det var rätt gentilt, skall du
veta, en riktigt präktig soffa och oljemålade tapeter,
så att det luktade olja ännu. Ändtligen kom flere, och
så gick jag - men då bad han mig komma igen vid
sextiden. Hm, tänkte jag, nu är det på verldens
sista tid."

"Ja, det kan jag säga, det har väl aldrig händt
förr", anmärkte majorskan.

"Nej, inte det jag hört. Nå, så var det, och se’n
sprang jag hela dagen på alla ställen för att vara ledig
på qvällen, och klockan sex var jag der. Der var
redan tändt ljus i en armstake, och herr Simon gick
fram och åter på golfvet, då jag kom. Der bjöds
jamaika, fin jamaika, och så sprakade vi om "ditt och
datt." Ändtligen började han tala om vår gård och
om att han i sin ungdom varit här ute, när Plysinger
rådde om gården, och sade att han många gånger
ärnat helsa på, blott han hade den äran vara bekant
med dig."

"Jaså, sade han det?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free