- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
68

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånger - Lättsinne och menniskoförakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

gerna tro, men hvad skall jag tro, om bibeln är en
gammal historia. Herr Gerhard talar gerna i religion,
det är också ett stort ämne."

"Nog, nog nu", hviskade åter herr Simon; "men",
tillade han, "huru blef Gerhard sådan han var? Han
var rik mans barn, honom fattades ej undervisning,
han var qvick, snillrik; Gud hade utrustat honom med
mycket - hvarför blef han sådan? Jag vet det, jag
vet det", mumlade herr Simon sakta och öppnade en
lönnlåda i byrån. "Här", sade han halfhögt och
lyftade ett papper i höjden, "möjligtvis - möjligtvis. Jag
har aldrig haft mod att öppna det, än mindre läsa
det; ty det har förefallit mig liksom en ond ande
rufvade på detta papper - jag har ej vågat det. Nu
har jag mod att läsa min dom." Och han satte sig
framför lampan och läste.

Lättsinne och mennlskoförakt.

Till Simon Sellner.

Min kära Simon! Du har varit den ende, som
förstått mig, som uppfattat mina tankar, för hvilken
jag fattat förtroende; ty menniskorna äro i allmänhet
alltför platta, alltför mycket insöfda i sina vanor^att
förmå eller vilja tänka, det är besvärligt att tänka, och
derför åtnöja de sig med att tro; de äro för platta
att kunna njuta af lifvet, och derför slå de sig på att
hoppas; de äro för fattiga på kärlek, och derför
använda de den smula de hä deraf på sig sjelfva. Detta
skall bli min lefnadshistoria och mitt testamente. Det
är som hederlig karl jag talar till en annan
hederlig karl.

Min enda och största olycka har varit att jag
föddes af rika föräldrar.

Min far, jag var rädd för honom, var ett för mig
outgrundligt väsende, tyst, sluten, beräknande. Jag
mins honom noga och huru metodiskt han lefde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free