Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
mina föräldrars vänner - och det voro alla som kommo
på deras bjudningar, det var naturligt - alla vänner
till vårt hus försäkrade, att unga herr Axel Gerhard
hade en ledighet, en turnyr och ett sätt att
konversera, som gjorde honom verkligen intressant.
Vid den tiden blef jag kär första gången, ja
verkligen så kär jag någonsin varit. Jag riktigt funderade
på den saken och beflitade mig om att vara en bra
gosse, endast för den flickans skull.
Det var en fattig flicka, hennes far hade varit
löjtnant, men lefde nu på den eländiga pension,
Konglig Majestät och Kronan består dem, som våga sitt
lif och blod till deras försvar. Det vill säga, karlen
var mycket fattig, och de tillhörde således ej egentligen
vår societet; men en liten dam felades, och derför
skref min mor en biljett till löjtnantskan, för att låna
flickan. Det är säkert att man der i huset uppbjöd
allt för att göra flickan grann; men det blef efter råd
och lägenhet, och således hade hon en liten hvit
stum-pig kambriksklädning, då de andra kommo i flor och
gazer, som om frågan varit att flyga till himlen. Till
på köpet hade hon svarta skor. Hon var åtta år och
jag tolf.
När den lilla stackarn kom in, stod hon förlägen
vid dörren, min mor knapt kände igen henne, och
jag måste slutligen fråga: hvems flicka är du?
"Löjtnant Björkmans."
Jaså, kom fram; hvad heter du?
" Lina."
Det stackars barnet slog ned ögonen af blygsel,
då jag ledde henne fram till min mor, som betraktade
barngrupperna genom sin lorgnett, omgifven af stadens
fruar, som, då jag ledde fram det stackars offret,
hviskade: "kors, se det der är den der löjtnant
Björkmans lilla - rätt smånäpet, stackars barn."
De goda fruarnes medlidsamma blickar fängslade
min uppmärksamhet, ty de hade en stark dragning i
förakt, då de sade det der "stackars barn", som
färgade den lilla flickans kinder högröda. Ack, det var
så vackert, "det lilla stackars barnet" med sina ljusa
böljande lockar, som föllo ner kring den runda halsen,
och med de blå ögonen fromt nedslagna till golfvet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
