Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
gift och numera hvarken behöfver mamma eller
mixturen för egen räkning.
Om vi riktigt uppvärdera moderfröjden sådan den
blir fullvuxen och färdig, så reducerar den sig hel och
hållen ej till något stort mera än någonting ditåt.
Men låtom oss återvända till herr bokhållaren,
som satte sig på en stol bredvid Lina och ville tala
förtroligt. Lina afbröt dock honom just i
begynnelsen, i det hon steg upp och lade något i ordning på
byrån, hvarefter hon satte sig på en annan stol.
Detta hjelpte dock föga. ty nu steg bokhållaren
i sin tur upp, gjorde ett slag i rummet och betraktade
en gammal gravyr, föreställande Petri förnekelse, der
man på en gång såg domsalen, Petrus och tuppen,
som satt på ett staket i Kaifas gård. Efter denna
konstnjutning tog han plats bredvid Lina och började mumla
som en tam björn.
Lina gjorde nu en tur ut, kom in igen och satte
sig bredvid mig, hvarigenom hon afbröt en högst
intressant underhållning mellan löjtnantskan och mig
angående en sorts salva, hvarmed man kunde fördrifva
råttor och all slags otyg, och som hon köpt för åtta
skilling af en kringresande polsk jude med rödt skägg,
och hurusom hon blifvit bedragen, emedan råttorna
ätit ur hela burken och det oaktadt tycktes vara vid
sin förra lifaktighet och karskhet och för ej länge
sedan ätit ett stort hål på fruns pirat, för att komma
åt en smula smörbakelse, som hon tagit med sig på
borgmästarens fadderskap och glömt qvar.
Lina började strax tala med mig om spektaklerna
i Stockholm och huru präktigt allting var, sedan kung
Gustaf bygt det stora huset vid torget. Men det
hjelpte dock föga, ty herr Lifling rörde sig åter, gjorde
ånyo några slag kring rummet och stannade framför
en spegel, der han helt kavaljeremang rätade upp sina
löskragar, sorn formerat hundöron, torkade sig om
näsan och kastade luggen åt sidan.
Efter dessa förberedelser satte han sig på andra
sidan om Lina och blandade sig i konversationen,
hvarvid han slog fram om Stockholmsseder och
Stockholmsvanor, om ärligt borgarfolk och stormodigt
folk - om folk, som gjorde rätt för sig och betalte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
