Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
ytan - att jag är ytlig. Men jag är ej ledsen för
det, fastän min ensamhet här gör mig förtviflad -
sällskap, menniskor måste jag hä omkring mig, en vän
att förtro mig till. Jag är så ovan att leda mig sjelf
(skratta ej deråt), att det varit mig en ordentlig pina
att nödgas köpa ett par handskar, en halsduk, eri väst
eller hvilket lappri som helst, utan att hä dig att fråga
till råds - och när jag går ut för att bese den stora
staden, stannar jag ofta och känner en innerlig
brinnande längtan att råka dig, ej för annat än för att
fråga dig: skall jag gå till höger eller venster eller rätt
fram?
"Sådan är jag och sådan blir jag, fastän, om en
idé faller mig in, jag är envis och ihärdig utan all
like. Jag går i afton på ett spelhus, fastän jag vet att
du, att min far, att hela verlden ogillar det; men
jag går ändå - just derföre att jag ingen har att
rådfråga: skall jag gå eller icke gå? Hvad skall jag också
göra? Jag begriper det icke/
"Han har här målat sig ungefär som han
verkligen var", anmärkte krigsrådet och lade bort brefvet.
"Han var en lättsinnig varelse", yttrade frun, "det
är allt; han hade ej religion och ej fasthet."
"Nej, egentligen intetdera", svarade krigsrådet
und-vikandoe; "men huru skulle han också fått någotdera?"
"Åh jo, för den, som vill, är alltid det goda
tillgängligt", inföll frun med en säkerhet, som ej tålde
någon motsägelse.
"Men, goda Ernestine, sjelfva viljan skall hä sin
väckelse, eljes vill man ej - och om viljan äfven
finnes, så är det ej alldeles så gifvet att den är stark
eller ihärdig nog att beherska lidelserna."
"Det kan jag ej säga om mig, Gudi lof", sade
krigsrådinnan och blickade liknöjdt ut genom fönstret,
"och, Gudi lof, hvad Gösta ankommer, så har han
redan en så bestämd vilja, att han kommer att gå sin
egen bana. - Fortsätt, käre Herrman-/ nå, hur gick
det sedan?"
"Jo, efter ett års resor kom han verkligen sämre
hem än han reste ut; han var ej som förr den
hjert-lige vännen, en yngling, som fann sin glädje i stillhet
och i studier, hans öga var ej så klart som förr, pan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
