Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
för publiken, som i hela åtta dagar talade om Julia
- och sedan glömde sin älskling.
"Har ni träffat Ferdinand?" frågade presidenten
mig några dagar derefter, när jag enligt kallelse
inträdde i hans kabinett.
Jag nekade. Ferdinand hade numera så många
vänner, att jag ibland ej på fjorton dagar såg honom
- och att träffa honom hemma var nästan omöjligt.
"Ni har således icke sett honom; ni skall skaffa
reda på honom hur ni kan, hvar ni kan."
Jag begrep ej presidentens oro, men den var så
läslig i hvarje anletsdrag, att jag lofvade att göra mitt
bästa. Jag skyndade till Ferdinands bostad - han
hade ej på åtta dagar varit hemma; man trodde
honom rest åt landet.
Jag återbar detta svar till presidenten tillika med
den underrättelsen, att ingen af de vänner, jag träffat,
hade sett honom under denna tid.
"Gissar ni ingenting?" frågade mig presidenten
och fattade min hand - han darrade - "gissar ni
intet?"
Nej, herr president!
"Han har rest med Girona. Se här77, tillade han
och lemnade mig penningar, "res efter dem och
återför honom hit igen, den oförsigtiga, lättsinniga
menniskan; säg, att jag förlåter allt - att hans adoption
genast skall ske, blott han kommer."
Jag reste således; men herr Girona hade ej funnit
mödan vardt att vidare förtjusa svenskar, utan var på
vägen till Köpenhamn. Konstberidarsällskapet hade gått
sjöledes och blifvit uppehållet af motvind, så att jag
redan en vecka varit i Köpenhamn, då ändtligen
skeppet lade till vid Toldboden.
Jag skyndade ombord och träffade herr Girona
den äldre, som, iklädd en gammal sammetskostym med
en grof rock öfver, stod vid luckan och kommenderade
vid hästarnes uppvindande ur rummet. Han svor
alldeles förskräckligt på bruten svenska, tyska, franska
och italienska, ty herr Girona var en verklig
kosmopolit. Jag närmade mig honom och frågade häftigt
om på skeppet en herr Svane var passagerare.
"Passagier? Pots - djef - anam - hvad kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
