Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
han ser mig ut att rufva på mörka hemligheter - det
är en dålig, en farlig menniska och rnager se’n som
en spindel."
Herrman skrattade. "Du tycker ej om magra
personer; men det finnes många ädla spindelfigurer
här i verlden."
"Derpå tviflar jag; det ädla måste uttrycka sig i
en ädel form - det är min tro. Inte kan den
voluminöse major Wolfenbiittel med sina tjocka fingrar,
som strypas af hans adliga signetring, icke kan lille
bugtige prosten Pihl, hvilken ser ut som
obestämdheten i egen hög person, icke kunna dessa vara ädla,
kraftiga män, sådana män böra vara."
Det är omöjligt att bestämma någon gräns, inom
hvilken den andliga skönheten ger sin stämpel åt den
yttre formen; men der ligger dock så mycken sanning
i fysionomiken, att det icke är formen utan uttrycket
i anletsdragen, som afspeglar själen. En mycket ful
menniska är ofta ädel, en mycket vacker dålig, men
hos den förra lyser der en engel, hos den senare en
djefvul genom anletsdragen. Den som ser gemen ut,
den är gemen.
Priset för denna hemlighet var att åtminstone
Axel icke skulle bli en bortskämd mammas gosse.
Detta var åtminstone en vinst både för fadren och för
barnet.
Axel inackorderades hos prosten Pihl, emedan
detta hus var det lugnaste man kunde finna och
prosten en af dessa menniskor, som med djup lärdom
och ett fromt hjerta dock äro barn och till hvilka
barnen vända sig med förtroende och kärlek.
Det är både lätt och svårt att måla barnens glädje.
Det är lätt, då man i minnet går tillbaka till sina egna
barndomsdagar, då man tänkte med hjertat; men det
är mycket svårt att göra sig förstådd för den upplyste,
som ej vet något pjunkigare än barn och som sätter
så mycket värde på den högre kunskapen, att den
allra högsta kunskapen, den, att kunna vara hjertligt
och oskyldigt glad, förefaller löjlig.
Nog af, Adelaide fick sig en lekkamrat och Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
