Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karnavalen i Vollmarshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
"Det är hin onde i kroppen på honom, syster,
en arbetsinstinkt, som hos en myra. Jag börjar tycka
att gubben är bra, verkligen bra - nu kan han se
folk i synen."
"Ja, det är en mycket god gubbe, han hjelper så
många."
"Nej, se på, syster, det der är ändå oanständigt",
inföll doktorn och lade sig på knä för att stoppa jord
omkring en blomma, som man ryckt upp med roten,
"det der är oanständigt gjordt, då man ger dem lof
att ta o blommor - det är vandaliskt."
"Åh ja, det var ju stadens flickor, de hä nog
rasat och lekt - inte menat så illa."
"Åh ja, syster, nu kommer du med dina ursäkter,
det vet du väl är det onödigaste göra i verlden. Men
bevars, du skall väl hem och klä dig - hvad? i
spetsar och juveler."
"Åh kära du, juveler hä vi inte just till öfverflöd."
"Nej, deri har du rätt, Helena, inga andra än
våra blommor, innan kosackerna kommo hit. (Ser
på uret.) Nej, nu måste jag ut. Hör på, Helena,
Dahlens och Ympqvist skola hä soppa i dag - men
gamla Granstenskan skall hä litet köttmat, ty nu
behöfver gumman litet bättre."
"Jag vet inte min lefvande råd att få godt kött."
"Nå så hugg hufvudet af en höna."
"Hur många tror du vi hä qvar? Du måtte tro
att hönsen växa, som persilja, upp på fem minuter,
som trollkarlen visade i vintras."
"Nå?"
"Eller att de komma igen."
"Liksom Tors bockar", inföll doktorn leende,
"som slagtades hvar qväll, men andra dagen voro lika
qvicka - vet du, Helena, detta är orsaken hvarföre
man än i dag får se de der bockarne lefva upp igen -
det var gudabockar och äro således eviga."
"Men det äro inte hönsen." ,
"Jaså! - Nå du får väl hitta på något annat då;
ty i går sade jag till Granstenskan: nu kan gumman
få äta litet kött; men då sade hon: "lille doktor, inte
kan jag få kött, jag", - då skämdes jag och sade:
jo, skicka flickungen hem till Helena, så måtte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
