Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
och en mängd förmåner, som de kristne hvarken vilja
eller kunna hä. - Så blef det i Ryssland. Man ville
locka dem att af slem vinning afsvärja sina fäders tro.
;;’Det låg något outsägligt föraktligt uti att i en
lagstiftning förutsätta att blott verldslig egennytta
bestämde våra handlingar - vi ryggade tillbaka; blott
på dem, hvilka genom slafveriet mistat all
själsspän-stighet, verkade lockmedlet och de blefvo kristna -
men hvilka? Det är en ovärdig tanke att vilja inbilla
någon att kristendomen vunnit på sådana proselyter.
Då gör fruktan för bålet det bättre; ty i fasans stund,
i dödens, fly vi åtminstone till Gud - men i
fredslugnet, då ingen fara hotar och blott en grof egennytta
lockar - att då gå öfver, är en förnedring, icke för
den tro, som afsvärjes, ty det är en förruttnad qvist,
som faller af - men en förnedring för det andliga
träd, på hvilket man till Guds ära söker ympa qvistar
med kärnröta i hjertat. Det blir inga blommor och
ingen frukt.’
"Vårt samtal hade varat länge, men jag skyndade
blott några ögonblick till kaptenen för att berätta
honom om främlingen. Kaptenen smålog; han var en
torr och ganska jovialisk man, som skrattade rätt godt
åt min historia.
"’Åh ja, vi få nog kryssa länge här och således
kunna vi väl landsätta honom i Holland eller England,
och hvar han kommer så är han åtminstone en
menniska. Men ni får hä honom i er hytt och han får,
då han är en naturforskare, äta vid officersmessen.’
"Således var den affären uppgjord och jag kom
åter upp på däck. Himlen hade under vårt samtal
klarnat, och nu hade den på en gång blifvit ren och
mörkblå och tusende stjernor glindrade deruppe. Min
jude satt stilla på sin forna plats och tycktes ej märka
mig, förr än jag slog honom på axeln. Då spratt han
till och sade:
"Skall jag landsättas?’
"Nej - nej, derom är ingen fråga.
"’Förlåt mig - jag har verkligen haft så många
olägenheter af min tro på dessa sista dagar, att jag
börjat få farhågor’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
