Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
yttrade kaptenen tryggt, sedan jag följt min nya vän
in i min lilla hytt och återkommit; ’ej underligt att
han stöter mot öfverallt, ty han sade mig midt i
ansigtet att folket, den arbetande klassen i det fria
England voro lifegna och att vi buro oss illa åt mot
katolikerna i Irland.’
"Jag kunde ej annat än småle åt min kaptens
engelska säkerhet på att allt var på högsta punkten
af förträfflighet i Old England.
"Vinden ökade sig och mot natten hade vi en
skarp nordost, sorn förde oss utåt hafvet. Följande
dag storm i samma riktning; det tycktes ej vara vår
främmande lätt att komma i land hvarken i Holland
eller England; de der förespådda kryssningarne blefvo
ej af.
"Efter ett par dagar kunde jag berätta min
reskamrat att vi signalerat Skottlands norra udde och nu
voro ute på Atlanten, der vi skyndade mot passaden.
Han tycktes ej oroad af något annat än deraf, att han
besvärade mig; men saken kunde ej hjelpas - nu
kunde han ej landsättas och således var han vår gäst.
"’Om det varit för fyrahundra år sedan’, sade
han, ’hade ni under stormen kastat juden öfver bord,
för att blidka Guds vrede - bildningen och
kännedomen om Gud har således klarnat sedan dessa sekler,
som af alla de fromma i våra dagar anses som
urbilder för en innerlig tro och en sann gudaktighet.’
"Vår tid är således bättre, sade jag, oaktadt det
emellanåt ser illa ut dermed.
"’Men fordom såg det värre ut - men det ser
man icke, utan talar ännu alltid om oskulden och den
religiösa renheten hos forntiden - hvilken, om jag
får fråga? Just i dessa den religiösa känslans och
trons sabbatsstunder, som de nu heta, var det en ringa
sak att förråda en vän, var ett löfte eller en ed
nästan af ingen betydelse.
"’Folket lät lega sig till hvilket dåd som helst
och mördade på befallning hvem som helst. Man
mördade sina kungar, våldförde klostren, rånade
köpmännen och den fredliga handtverkaren - sådana
voro verkligen de lysande dagar, som man nu
lofsjun-ger som fridens och kärlekens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
