Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
"Men, min käre Axel, synen är menniskans ädlaste
sinne."
"Det beror på huru man fattar uttrycket ädel.
Beror det på sjelfva organisationen, så tyckes det väl
så, fastän örats konstrika bygnad är lika fin och
obegriplig; men räknar man på hvad som uppfattas af
själen, blir hörseln det ädlaste. Det är genom örat
civilisationen banat sig väg genom menskligheten -
ett folk af dumbar skulle i evighet förbli ett folk af
vildar, oaktadt det med synen urskilde former och
färger; med ett ord, om någonting finnes, som bevisar
att menniskan här lefver för en andlig utveckling, så
är det denna erfarenhet att de döfva mera sakna
hörseln än den blinde synen. Ett folk af blinda skulle
det oaktadt kunna tillegna sig en mängd af
själsodlingens förmåner; ett folk af döfva icke en enda."
"Men ni saknar väl ändå synen", sade Adelaide,
"saknar den ofta?"
"Ja visst, när jag hör andra beundra något som
de se, så smärtar det mig att jag ej kan deltaga deri;
men, tro mig, då ni här om dagen sjöng om räfserskan
på ängen, njöt den blinde mer än de andra - då
återsåg jag er som ett skönt barn, någonting andligt skärt
och himmelskt omgaf er röst med en ljusgestalt -
det var som om en engel sjungit - och hur var ni
klädd?"
"Jo, jag hade, tror jag, en violett kattunsklädning
och krage", skrattade Adelaide åt den tvära frågan.
"Och", fortfor löjtnanten med ett smålöje, "de
andra sågo en hygglig, kanske vacker flicka och violett
kattunsklädning vid pianot - tro mig - jag tviflar
icke på att ni är skön, Adelaide, men så skön, som
jag då såg er i min själ, kan ni icke vara."
"Vore jag ej mera er vän, löjtnant Herrman, än
jag är fåfäng, så kunde jag önska att ni för alltid
för-blefve blind. Det blir rätt svårt för mig, om Gud ger
er synen åter - det är alltid svårt att falla i
omdömet, men ändå, Gud gifve ni finge se mig - ack!
om ni ändå en gång kunde säga mig: Adelaide, kors,
ser nioså ut?"
"Åh ja", återtog prosten, som det liksom
föresväf-vade att han borde säga något, "Adelaide har ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
