Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
var just detta löjtnanten ville, ty en man kan aldrig
sämre bära sig åt i sin hustrus ögon, än om han blir
het i en dispyt med en ungkarl), "betraktar man
saken åter från den sida, som hvarje medborgare är
skyldig att, så länge han är eller vill vara medlem af
det borgerliga samhället, måste ta i betraktande, det
vill, då vi förbigå den heliga skrift, hvars ord i all
ära, och utan att på något sätt vilja neka eller
nedsätta den, så, då man betraktar den allmänna
äfvensom kyrkolagen, finner man deraf klart att våra
förfäder, hvilka i allmänhet hade en ljusare, så att säga,
blick eller åskådning af hvad som är nödvändigt för
samhällets bestånd, hafva ansett qvinnan såsom ett
bihang till mannen, så att säga, för att komplettera
hans varelse och se om hushållet och uppfostra
barnen."
"Ja, ni har rätt, och derföre har också qvinnan
denna förnedrande lott att vara mannens första piga
- ni förlåter uttrycket, herr brukspatron, men i denna
ställning hä lagarne lemnat henne, och af hvad skäl?"
"Hennes svaghet", hviskade patronessan,
"förbjuder henne att deltaga i mannens värf."
"Ja riktigt, som min hustru säger, hennes
svaghet", inföll patronen.
Löjtnanten log satiriskt. "Nej, icke hennes svaghet
- ty det är ej kroppskrafterna som regera verlden,
utan snillet, det är ej med knytnäfvarne sanningens
evangelium vunnit sina segrar, utan genom kärlekens
och försoningens ord. Just det, som således utgör
qvinnans företräde, ett klart och ljust förstånd, snabbt
som ljuset sjelf att belysa hvarje föremål, ett varmt
och fromt, förlåtande och uppoffrande hjertas heliga
kärlek är det, som styrt och helgat verlden - och på
slutet, min goda patron, är det väl ändå qvinnan, som
gjort verlden till hvad den är - och gjort det,
oaktadt det förtryck, i hvilket hon lefver."
"Kalla det ej förtryck, herr löjtnant", sade
patronessan och klappade sin man, "då man lyder den man
älskar, så är man så lycklig."
"Ni är sjelf ett bevis på min sats", sade löjtnanten
artigt, "jag slår vad att patronen är herre i sitt hus
och att ni..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
