- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
194

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

handen, och försökte förgäfves att reparera sina
affärer, liksom han ej för tillfället var i stånd att komma
in i talartakten.

När sällskapet slutligen skiljdes åt, fick löjtnant
Gustaf en tacksam blick af patronessan och ett
flatskratt af patronen, som på detta sätt ville öfverskyla
sitt nederlag; ty ett sådant flatskratt på slutet af en
dispyt motsvarar alldeles då en general efter förlorad
batalj för sina retirerande trupper låter slå
triumfmarsch för att inbilla soldaten, alt han på något
kuriöst sätt segrat och endast af beskedlighet drar sig
tillbaka.

"Det är, hm, det är en Pratmakare den der
löjtnanten, men har rätt godt hufvud", yttrade patronen,
då han med sin hustru vid armen gick från trädgården,

Patronessan såg åt sidan.

"Han hade rätt kuriösa argumenter, men vänta
bara, den saken låter vända på sig två gånger, om
inte flere."

"Men det han sade om affärerna hade nog sin
riktighet."

"Affärerna? Nej, barn! inte förstår du dig på
bruksböckerna - och aldrig kom min salig Sara på
en sådan idé."

"Ja, det är naturligt att jag på intet sätt kan fylla
hennes plats", sade patronessan och bleknade.

"Hm - hvem har sagt det, min sockersmula,,
hvem har sagt det? Du är en förträfflig och liten rar
hustru; hvem har sagt annat?"

"Det är väl att du anser mig derför, men det
svider i hjertat hvar gång du talar om din förra hustru;
då tänker jag alltid på, att kanske jag också en gång
kan få en efterträdarinna i ditt hjerta; det är så hårdt,
så hårdt."

"Hm, se så, inga barnsligheter, inga barnsligheter."

"Men det är ändå hårdt att veta att jag ej är din
första kärlek."

"Lilla smula! hvad gör det - hm, jag är desto
kärare i dig. Jag tror min själ du gråter, min lilla
snälla gumma."

"Åh nej; jag är eljes bra svag ibland."

"Ja, det är derföre vi nu skola resa för att stål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free