Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
"Gud! du retar honom så att han blir ursinnig",
sade Abelina, som verkligen fruktade att hennes patron
kunde bli kinkigare än förut.
"Det har ingen fara, barn! - men att jag skulle
nästan öfvertala ..."
"Ja, det gjorde mamma", inföll Enochina, "mamma
rent af tvingade Abelina att ta den gamla isbjörnen."
"Jag vet af mig sjelf hvad jag ansåg vara min
pligt, lilla Enochina, så att dina utläggningar äro
alldeles öfverflödiga - men jag ångrar det ändå. Men
- jag kunde väl ej förmoda att en person, som föddes
i en bergsmanskoja och som gjort sin lycka på ett
brukskontor, skulle glömma i hvilken slägt han fått
inträda, i en slägt, som har reda på sig på både fäderne
och möderne och för hvilken han borde bära vördnad.
Nej, barn, du är hans laggifta hustru, du är ej hans
sjuk- och barnsköterska, och du skall hä underrättelse
om hans affärer."
"Tack, älskade mamma!"
"Jag skall ställa om alltihop, var endast lugn -
gå nu vackert ner till barnen, de äro nere i flygeln;
jag befalde dem att vara der, så att vi inte skulle
störas, då du kom."
Abelina lydde och gick ned till barnen, som alla
voro så stora, att de ej synnerligen lärt sig att älska
sin styfmor, hvilken de knapt sett sedan bröllopet.
Mottagandet var således temligen kallt, oaktadt alla
guvernantens lärdomar, och Abelina fann sig ännu
sämre till mods, särdeles som patronen gått ut och
ej återkom, något som tydde på storm senare på
qvällen, sedan mamma och syster rest.
Majorskan dröjde så länge som möjligt, men det
märktes tydligen att patronen icke ville se henne, och
således reste hon dubbelt mera uppretad än förut.
Abelina blef naturligtvis qvar och satte sig att
läsa i en kalender med gravyrer uti, som hon fått af
löjtnant Herrman, innehållande en vacker berättelse
om "Gypsine", en gipsbild, som fått lif och blef så
olyckligt gift, att hon önskade sig åter kunna bli en
gipsbild.
Hon var ännu sysselsatt med detta arbete, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
