Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
"Gud i himlen, kan du då aldrig tiga dermed!5*
"Hör på nu, mitt sock - Abelina, skulle jag
säga - du skall vara beskedlig och snäll mot din
gubbe, hör du det? din gubbe, som håller så mycket
af dig, så mycket, så mycket, mer än sitt eget lif."
"Nej, söta du! men du måste väl ej ogilla mina
känslor, dessutom så. .."
"Dessutom?"
"Dessutom, lille Silfvergren, kommer du väl ihåg
att jag ej gifte mig med dig af kärlek, utan af aktning.
Jag gaf dig korgen två gånger, men du höll i ändå,
och således bör du aldrig begära min kärlek - min
aktning har du, men ingenting mera."
"Aktning? lilla Abelina, men kärleken kommer
väl med tiden?" frågade den förtjuste patronen. "Min
Gud! kan du aldrig lära att älska mig?"
"Älska? nej, Silfvergren, det är ej möjligt, dertill
fordras likstämmighet i själens daning, likstämrnighet
i ålder - i bildning, i smak och så vidare - och i
dessa fall erkänner jag att jag aldrig kan komma så
långt som..."
"Som hvilken?"
"Som din saliga hustru."
"Jag tror minsann att du är jaloux på salig Sara."
"Liksom du på den stackars beskedliga löjtnanten;
du bemötte honom på slutet så, att jag fann mig djupt
sårad."
"Sårad?"
"Ja, kära du, att så plumpt behandla en
menniska med så fin bildning som han! Du måste erkänna
att det - men lika godt, det skulle smickra mig att du
är jaloux om mig."
"Ja, det bevisar väl bäst huru mycket jag älskar
dig", yttrade patronen, nu alldeles försonad.
Patronessan fann ej heller uppträdet roligt, och
således sköt man upp hufvudsaken, hvilken var att
Abelina verkligen kommit att grubbla på affärerna,
som, då man gift sig af "aktning", äro något väsentligt.
Den ljufva tiden varade dock ej längre än till
följande dag, då majoren kom i sin trilla. Den
beskedlige gubben, som af gammal vana kallade patronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
