- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
224

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unga tu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

på dig, och kom igen sedan och blif nyttig för ditt
land - en morsgris får du ej bli."

"Men, bäste onkel!"

"Men du är kär?"

"Åh ja - inte just det, fastän..."

"Fastän du är kär - nå, vill du lyckliggöra
Adelaide nu - utan lön, utan framtid?"

?’Men kanske mamma genom excellensen..."

"Fy, Axel, vill du krypa upp på
rekommendationer af din kära mamma? Vill du ej
rekommendera dig sjelf - behöfver man mera i Sverige? Så
dåligt får du ej tänka om oss."

"Men det är få utsigter inom min klass."

"Nå, så slå dig på en annan klass."

"Hvilken?"

"Du är skicklig, det vet jag, i matematik och
mekanik, du har ett uppfinningsrikt hufvud, du har kraft.
Nå, har inte Gud gjort nog för dig - skall han nu
till på köpet kasta utmärkelser på dig?"

"Hur menar ni, onkel?"

"Jo, jag menar att du i Europa tar reda på allt,
på allt, förstår du, utvidgar dina kunskaper, och om
seglingen ej vill gå, så bli instrumentmakare - hm,
eller maskinbyggmästare - vet du, det börjar bli
det hederligaste af allt; ty det är uppfinningarne,
naturkrafternas användning, som bringar menskligheten
framåt, hvaremot det är de gamla inrättningarne med
sina stater och corpser, som hålla henne tillbaka/

Så mycket uträttade doktorn och prostinnan, att
Axel mottog anbudet och att Adelaide icke på något
sätt afrådde resan.

Men då Axel efter ett afsked, som nästan kunde
kallas en half rymning, reste (ty han ville vara man,
men fruktade att vid de vanliga afskedsceremonierna
ej kunna vara det), satt Adelaide ensam på sin
kammare och hade gråtit, då doktorn kom in.

"Se så, Adelaide", sade doktorn, "jag vet hur det
är - men han förtjenar icke dig och icke du honom
- blifven menniskor först och hvarken englar eller
turturdufvor, så går allt bra."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free