- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
231

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

sade att det var om mammas sjukdom, men det är
väl om den välsignade maten, kan jag tro."

"Ack, Gud, hvad det är ledsamt!"

"Ja, gå! gå! bara, eljes så brummar han värre."

"Du har rätt vackert och nätt på din kammare",
yttrade doktorn, då flickan inträdde, "och jag ser du
syr sådan der tapisserisöm."

"Se så!" tänkte Adelaide, "nu får jag höra om
grytorna igen."

Men detta blef ej fallet. Farbror Georgsson satte
sig i emman, lade hufvudet tillbaka mot antimakassarn
och lät ögonen en stund följa de hvita vintermolnen,
som seglade på himlen. Ändtligen bröt han tystnaden.

"Adelaide, du är en god flicka, en flicka, som jag
håller mycket, mer än mycket af - hade jag varit
en pojke i stället för en gubbe, så skulle jag friat till
dig - således kan du begripa att jag håller af dig,
menar dig väl."

"Ja, farbror, det vet jag", sade Adelaide och kände
att hon ville gråta, så härlig, så älskvärd föreföll
henne den gode gubben.

"Vet du, Adelaide, dem Gud älskar, dem pröfvar
han, så gör äfven vännen. Jag vill pröfva dig, pröfva
ditt hjerta."

"Ja, pröfva hur ni vill, ni skall väl ändå ej
finna –"

"Annat än godt, jag vet det; men finnes der
äfven kraft, min flicka? "Deruti är frågan."

"Jag vet icke."

"Nå väl", började doktorn, "rent ut sagdt, din
mor lefver ej veckan ut."

Adelaide stirrade på honom med förfäran.

Han tog flickans hand och såg henne småleende
in i ögonen. "Adelaide", sade han, "se på mig; jag
har mistat far och mor - allt hvad jag egt kärt i
verlden – och ändå kan jag le, ändå kan jag njuta
lifvet."

"Ja."

"Ser du, Adelaide, Guds vilja få vi ej klandra,
fastän det svider."

"Nej."

"Men när det svider i hjertat, då behöfs det kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free