- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
251

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya seder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251

styren hade hon med ovan hand och utan lust, rent
af tvingad, öfvertagit; ensam var hon - men det gick
ändå.

Fjorton dagar hade förlupit, då ändtligen
Georgs-son skulle resa.

Han gick upp till Ådelaide, som för några
ögonblick hade sprungit upp på sin kammare för att städa
sig till frukosten, som nu skulle in.

Doktorn satte sig i emman, blickade som förut på
molnen - han smålog.

"Bästa farbror, ni reser - och -~"

"Och du vill nu att jag skall tacka dig, inte så?"

"Nej - men..."

"Hör på, Ådelaide, du har mottagit din fars
hushåll - du vet orsaken hvarför du bör göra det, och
nu vet du att du kan det."

Adelaide suckade.

"Det är, mitt barn, med den vetenskapen, som
med alla, att man, ju mera man lär, inser att mycket
återstår; men, flicka! här är ej fråga om att du skall
bli en kokfru, nej, blott en god husmoder, sådan eri
qvinna bör vara. Det är ej blott för att vara en
mannens rodocka, en prydnad för salongen, ett väsen,
hvilket lefver för stunden, som qvinnan är skapad.
Hon är gifven mannen till en hjelp, hon är ämnad
att lefva och verka för sina barn - ja, Adelaide, jag
talar här om hennes bestämmelse. Ser du! utan att
lefva i denna verlden, utrustad blott med andlig
bildning, är menniskan såsom sådan intet, en annan sak
hvad hon blir, men sämre blir hon åtminstone icke
derigenom att hon sysselsätter sig med jordiska ting,
med deL prosaiska hvardagslaget, som dock är
grunden för all poesi; ty en god dotter, som offrar tid och
möda för sin fars skull, en mor, som åt barnen ger
sin sista brödbit, en husmoder, som älskas af de sina
och är rättvis, mild och god mot alla - är en glädje
för englarne i himmelen. Men intetdera kan hon vara,
örn hon är oduglig som dotter, mor eller husmoder.
Seså, Gud välsigne dig, barn!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free