- Project Runeberg -  Samvetet eller Simon Sellners rikedomar /
263

(1891) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya seder - En förtrolig afton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

"Hm, jag skall väl låta bli det då, hm", svarade
prosten. "Nu blir väl bror Sellner härute i en åtta,
fjorton dagar?"

"Nej, jag skulle endast se om er litet och berätta
min nyhet."

Och detta var också hela ärendet.

Påföljande dag var herr Simon försvunnen; men
den goda underrättelsen, att Axel tänkte på hemmet,
var qvar.

En förtrolig afton.

Friherrinnan von Lindau (f. d. krigsrådinnan
Herrman) satt en afton på vintern ensam i sitt
mottagningsrum. Lampan med sin prydliga kupa lyste
dunkelt upp det temligen stora rummet, hvars tunga prakt
och öfverlastning med möbler gaf det ett utseende af
rikedomens tråkighet. Der stod ingenting qvar att
önska - och vi halfvarelser förlora mycket, då vi
ingenting hä att önska eller hoppas.

Friherrinnan tycktes vänta någon, emedan hon ofta
betraktade pendylens gyllene visare, som långsamt och
liksom tvekande skred fram de långa minuterna.

Ändtligen slog klockan på sina stålfjedrar sju -
det lät som en grafton; men det var modernt att i
sällskapsrummet hä ett ur, hvilket ringde som en
dödsklocka - och en betjent inträdde.

"Hpfrådet."

"Låt honom komma in."

Hofrådet inträdde. Det var en man af omkring
sextio års ålder, temligen korpulent och med ett
ansigte, som bar prägeln af ett slugt hufvud, paradt med
en sybarits lynne. Hans ögon voro små, qvicka, sluga
och gömde sig under ett par buskiga ögonbryn och
bakom kindernas väldiga köttmassor. Den klumpiga
näsan och de tjocka lapparne förrådde en goddagspilt,
och de förvirrade rynkorna på pannan en man, som
många gånger i sitt lif måst ömsa passioner och ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvetet/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free